Anders Borgs mun rörde sig men journalisterna uppfattade inte ett ord. Deras blickar var som fastklistrade på något helt annat: den öppna vinflaskan som finansministern lite ledigt höll i ena handen och då och då halsade ur medan han lade ut texten om de svenska framgångarna på nattens Ekofinmöte. Den obekväma stämningen i luften var tät nog att skäras med kniv. Reportrarna utbytte generade blickar. Vågade de ens skriva hem om vad en halvpackad man i hästsvans påstod sig ha förhandlat fram för Sveriges räkning?

Ovanstående är naturligtvis hundraprocentigt påhittat. Men kanske äger det ändå viss relevans. Förklaring följer strax. Till att börja med kan vi slå fast att den lokförare, pilot eller kärnkraftsarbetare som går direkt från groggbuffén till arbetet relativt omgående får styra stegen mot Jobbtorget. På dessa poster råder nolltolerans när det gäller allt som kan sätta omdömet ur spel. I andra sammanhang där tusentals miljarder kronor och miljoner människors framtid ligger i potten är ribban lägre.

Det handlar om något så enkelt som sömn. Att för lite av den varan snabbt får stor påverkan på människan är väl dokumenterat i en lång rad vetenskapliga studier. En person som gått tjugofyra timmar utan minsta tupplur är lika omdömesgill och på hugget som någon med en promille alkolhol i blodet, vilket motsvarar att en fullvuxen man sveper sex glas vin på en timme. Att fatta viktiga beslut utan att sova är extra olämpligt. När två brittiska forskare lät ett antal försökspersoner ta sig an ett simulerat ekonomispel som krävde förmåga att anpassa sig till ny information och hitta kreativa lösningar under stress var resultatet slående. Efter en sömnlös natt blev de rigida i sitt tänkande, höll fast vid gamla idéer trots att de inte längre fungerade och hade hopplöst svårt att komma på nya. Efter 36 vakna timmar hade alla gått i konkurs. Enligt Torbjörn Åkerstedt, professor och sömnforskare vid Karolinska Institutet är det otroligt svårt för en person som inte sovit under natten att komma ihåg och värdera vad andra säger i till exempel en förhandling, vilket inte låter som en höjdare när sånt som de nya EU-reglerna om finansiella derivat ska slutmanglas. Nya rön visar också att trötta människor blir känslomässigt instabila och reagerar med ilska eller flamsighet på småsaker.

Trots denna kunskap tycks det finnas en oskriven regel inom politikens och ekonomins värld: allt av vikt avgörs under vargtimmen. Internationella toppmöten, mångmiljardaffärer eller räddningsaktioner av företag i knipa; en förhandling som inte inkluderar tolv hektoliter dåligt kaffe och likbleka höjdare med grus i ögonen och självmordstankar verkar liksom inte värd att köra. Bara amatörer skulle komma på tanken att fatta stora framtidsbeslut på förmiddagen efter tio timmar i en Hästens Luxuria och en väl avvägd grötfrukost.

En klassisk bild från de kraschade klimatförhandlingarna i Köpenhamn 2009 visar Barack Obama en sen kväll omringad av allt annat än pigga världsledare, däribland Angela Merkel, Fredrik Reinfeldt och Nicolas Sarkozy. Den franske presidentens slitna uppsyn tycks nästan sända ett tyst budskap: ”Jag skiter i om jorden blir hundra grader varmare nästa vecka, bara jag får sova”.

Under hela finanskrisen har nattarbete varit legio. USA:s förre finansminister Hank Paulson skriver i sina memoarer om den kroniska sömnbrist han led av, inte minst i samband med Lehman Brothers fall. Ett tag var han så groggy att han trodde sig bli uppringd av sin gamla mors hantverkare Warren Hansen, en något oväntad vändning i dramat. Det visade sig dock vara en annan Warren vid namn Buffett som ville tipsa om hur det finansiella systemet kunde räddas från undergång. I Europa har den långa raden av krismöten de senaste åren regelmässigt fortsatt långt inpå morgontimmarna. Med känt resultat. Det finns till och med studier som indikerar att sömnlöshet kan ha bidragit till hela krisen. Vid amerikanska Duke University visade ett försök att personer som missat en natts sömn tenderar att ta högre risker, särskilt när pengar är inblandat. En försiktig revisorstyp som får duscha kallt en hel natt blir plötsligt en gambler. Med tanke på att Wall Street inte direkt präglas av en kultur där det anses statusfyllt att lomma hem vid femsnåret låter inte sambandet helt osannolikt.

Låt oss alltså sammanfatta. Finanskrisen orsakades av ett gäng som mer eller mindre permanent var på lyset. Och de människor som ska hitta en lösning väljer att förlägga det viktigaste arbetet till en tid då de nästan garanterat inte har alla bestick i lådan.

När Fredrik Reinfeldt får ordet på veckans toppmöte om EU:s långtidsbudget kanske han kan hoppa över ännu en utläggning om vikten av ökad betalningsmoral i olivbältet och fördelarna med sunt kamrerskap à la Suédoise. Och istället föra fram en synpunkt som ännu bättre främjar Sveriges intressen. ”'Äh, hörrni, vad tror ni, om vi skulle ta och sova på saken?”

Fler krönikor av Andreas Cervenka