Silvio Berlusconi försöker gjuta olja på vågorna efter protester mot regeringens föreslagna budgetnedskärningar på 25 miljarder euro, motsvarande närmare 240 miljarder kronor.

I dag förklarar Berlusconi, vars popularitet har minskat betydligt sedan budgetförslaget lades fram i maj, att han kommer att träffa och diskutera med den politiska ledningen för Italiens olika regioner.

Samtidigt slår han fast att storleken på sparpaketet inte är något han tänker förhandla om.

Paketet inbegriper såväl lönestopp som andra utgiftsnedskärningar.

- Bland annat kommer anslagen till polisen att minska med 30 procent, kostnaden för sjukvården ska minska och man har infört ett generellt treårigt lönestopp för offentliganställda. Vissa chefstjänstemän och politiker får dessutom lönesänkningar, berättar Christer Thärn på Sveriges ambassad i Rom.

Målet är att budgetunderskottet ska minska från 5,3 procent till 3 procent av BNP fram till och med år 2012.

I går förklarade Berlusconi att han ska kalla till förtroendeomröstning i båda församlingarna i det italienska parlamentet för att få sparpaketet godkänt.

Landet kan inte tillåta att statsskulden fortsätter att öka i samma takt som den gjort, menar han, och hänvisar till mer eller mindre uttalade krav från EU-kommissionen och den finansiella marknaden.

Italien har idag Europas största statsskuld, även om Grekland väntas gå förbi inom kort. Den uppgår till 116 procent av BNP, vilket kan jämföras med snittet för PIIGS-länderna – 90 procent av BNP.

Samtidigt oroar Italiens statsskuld betydligt mindre än de övriga PIIGS-ländernas.

- Italien har framför allt lånat från den egna befolkningen vilket gör att räntebetalningarna går till de egna medborgarna. Det blir en slags rundgång, säger Exportrådets chefekonom Mauro Gozzo.

Men en gigantisk statsskuld är inte oproblematisk.

- Om räntebetalningarna blir för stora får staten svårt att finansiera sådant som sjukvård och infrastruktursatsningar, säger Mauro Gozzo.

Som ett led i budgetsaneringen försöker regeringen också med olika medel - exempelvis amnesti för skatteflyktingar - få bukt med Västeuropas största svarta sektor. För samtidigt som skattetrycket i Italien är relativt högt jämfört med andra europeiska länder, är skattefusket utbrett.

Frågan är bara hur trovärdig regeringen själv är på den punkten.

Silvio Berlusconi har till och med drivit igenom en lagändring för att stoppa två rättegångar mot honom själv som rör skattebrott och korruption.

Och i juni dömdes Berlusconis nära medarbetare senator Marcello Dell'Utri i hovrätten för ett nära och långvarigt samarbete med den sicilianska maffian Cosa nostra - en organisation som inte gjort sig känd för att nitiskt betala skatt.

Silvio Berlusconi gör samtidigt inte mycket för att bli den samlande kraft som Italien skulle behöva i ett läge när landet måste komma tillrätta med problem som försämrad konkurrenskraft och ett högt kostnadsläge.

Ett av de hetaste diskussionsämnena vid sidan av budgetsaneringen är Berlusconis försök att sätta munkavle på medierna.

Med hjälp av den föreslagna så kallade ”munkavlelagen” vill han kraftigt reducera användningen av telefonavlyssning i förundersökningar och förbjuda publicering av avlyssningar innan de har lett till åtal. De tidningar som ändå publicerar kommer att riskera höga böter.

Munkavlelagen splittrar Berlusconis koalition och har även lett till demonstrationer.

Andra oroligheter som Silvio Berlusconi måste hantera parallellt med budgetarbetet är protesterna från jordbävningsoffren i L'Aquila. I veckan försökte uppskattningsvis 5 000 demonstranter från det jordbävningsdrabbade området ta sig fram till Berlusconis kontorsbyggnad i Rom med krav om mer ekonomiskt stöd.