LÄS MER: ”Vi visar hur det kan bli i framtiden”

Fast nu blev det lite pinsamt. Inledningen här ovanför gör nämligen precis det som Hans Rosling menar är ett förlegat feltänk, det vill säga buntar ihop nationer med begrepp som u-länder, i-länder eller västvärlden. Det är framförallt detta han vill utmana hos dem han föreläser för.

– Jag vill att de ska ta med sig en ny världsbild från min föreläsning, och med det menar jag det ramverk som de sorterar detaljerad information om världen i, säger han och kommer genast med en mer konkret förklaring till hur han menar.

Den bild av världen som väldigt många fortfarande bär på i dag kan enligt Hans Rosling illustreras av två stora lådor.

– En av dem står det i-land på och på den andra står det u-land och så slänger vi information i de två lådorna. Men det blir väldigt rörigt i u-landslådan. Där ligger Kina och Somalia och Chile och Thailand och Afghanistan. Det är ju en soppa, och stor blir lådan också. Att ha den konceptuella indelningen av världen håller inte längre, säger Hans Rosling.

För världen har förändrats. Det finns fortfarande ett antal länder bland de allra fattigaste, och samma sak gäller de allra rikaste, men där emellan är spektrat stort. Någon tydlig skiljelinje mellan i-land och u-land existerar inte längre.

Hans Rosling är i grunden läkare och professor i global hälsa men i dag känner de flesta honom nog bättre som energisk föreläsare som lyckats göra statistik över allt från barnadödlighet till inkomstskillnader lättsmält, ja till och med roligt.

På engelska med en mycket karakteristisk svensk brytning håller han numera föredrag över hela världen. Politiska ledare lyssnar när han talar och ansedda Time Magazine gav honom i våras en plats på listan över världens 100 mest inflytelserika personer.

Trots att det han säger i grunden bygger på statistik och fakta som är offentlig har hans föreläsningar fått en närmast revolutionerande genomslagskraft. Halvt på skämt, halvt på allvar säger han att framgången beror på att folk är okunniga. Men egentligen handlar det om att de flesta inte är uppdaterade.

Det visar tydligt resultat från undersökningar där personer fått uppskatta vad de tror om barnadödlighet, medellivslängd och andra välståndsparametrar för ett antal olika länder i Afrika, Asien och Sydamerika. De flesta svarar med uppskattningar som var korrekta för 25 år sedan.

– Det är ren jävla okunnighet. Om det föds 2,5 barn per kvinna i Bangladesh istället för 4,5 så är det okunnighet att inte veta. Man visste ju att det var på ett sätt för 25 år sen men det har ändrats och det har man inte tagit reda på, säger Hans Rosling.

Generellt finns även en liten förståelse för att olika dimensioner av utveckling kommer i olika ordning. Exempelvis går individerna alltid före sitt lands utveckling.

– De blir bättre på att skriva artiklar, att göra film, prestera i idrott, bygga hus och vara ingenjörer. Individernas förmåga utvecklas snabbare och ligger framför deras staters institutionella förmåga att till exempel samla in skatter och deras ekonomiers förmåga att producera inkomster per person, säger Hans Rosling.

Han menar att svenska företag har stora vinster att göra i att anställa även kvalificerad arbetskraft i länder vars ekonomier fortfarande är under uppbyggnad. Han tror inte heller på att hålla sig helt utanför länder där demokrati och mänskliga rättigheter är ifrågasatta.

Detta har debatterats flitigt, inte minst sedan Uppdrag Granskning avslöjade Telia Soneras täta samarbete med den vitryska säkerhetstjänsten KGB. Hans Rosling vill på inget sätt försvara telekomjätten, tvärtom, men att svenska bolag ska sluta göra affärer med länder i en annan utvecklingsfas än vi i Sverige tror han inte är rätt väg.

– En grundprincip är ställ krav, bojkotta inte, det är så destruktivt, säger han och menar att det är mycket viktigt att allmänheten har en realistisk nivå på sina krav. Risken är annars att radikala aktivister får sätta agendan och orsaka orimliga handelshinder.

Istället måste det finnas en kunskap och en förståelse för vad som till exempel är rimligt barnarbete och rimliga miljökrav.

– Att köra med svenska postindustriella normer funkar inte. Är det här landet på svensk 50-talsnivå måste man fundera på, vad som var anständigt att göra då.

LÄS MER: ”Ansvar som lönar sig”