I en sista känsloladdad appell vände sig i onsdags Greklands avgående premiärminister Lucas Papademos till de grekiska väljarna, bara fyra dagar före omröstningen som har beskrivits som ett ödesval.

– Greklands strategiska kurs avgörs i detta val. Det rör sig om inget mindre än landets framtid under kommande decennier, manade Papademos som tog över i mitten av november förra året medan Greklands politiska etablissemang utkämpade förlamande inbördes strider i stället för att tackla krisen. Under ledning av den 64-årige Papademos, före detta medlem i Europeiska centralbankens ledning, har Grekland hamnat i lugnare farvatten. En skuldavskrivning med de privata långivarna har genomförts. Nya stödmiljarder har klubbats av EU och Internationella valutafonden. Reformlöften har bit för bit börjat omsättas.

Men nu står allt på spel igen.

– Vi behöver bara en enda sak. En stabil regering som fortsätter reformkursen.

– I annat fall kommer ingen att våga investera i Grekland, varnar Costas Mitropoulos, chef för den grekiska privatiseringsfonden HRADF med uppdrag att sälja allt från nationella gasbolag och det statliga lotteriet till flygplatser, motorvägar, hamnar och fyra Airbus flygplan.

Costas Mitropoulos är ett investmentproffs som har handplockats av regeringen från Greklands näst största bank, EFG Eurobank, till ett jobb som många betraktar som ett självmordsuppdrag. 50 miljarder euro, cirka 450 miljarder kronor, ska han dra in till den grekiska statskassan fram till 2015. Det var i alla fall löftet som politikerna gav den så kallade trojkan med representanter från EU, ECB och IMF.

– Vi har i dag mer realistiska målsättningar och räknar med 19 miljarder euro, säger Costas Mitropoulos och låter blicka svepa över miljonstaden Aten med dess trafikkaos och ett centrum där tusentals små butiker har tvingats slå igen i spåren av recessionen och sparpolitiken.

Vi möter honom i privatiseringsfondens lokaler i närheten av Syntagma torget och parlamentet. Unga finans- och fastighetsexperter sitter som klistrade framför sina datorskärmar, var och en betrodd med privatiseringsobjekt som marknadsförs globalt.

– Vi träffar dagligen investerare från hela världen, berättar Costas Mitropoulos. Intresset är stort. Men än så länge drar sig de flesta för att lägga pengar på bordet.

Skulle grekerna rösta fram en robust reformorienterad regering i morgon lär det lossna illa kvickt. I så fall räknar Costas Mitropoulos med direkta intäkter på 6 miljarder euro i år och nästa år samt investeringar som överstiger detta belopp många gånger om.

Inklusive indirekta effekter väntas detta ge en massiv tillväxtimpuls på årligen 1,2–1,3 procent av BNP under en sexårsperiod.

Först ute är megaprojektet Hellinikon, huvudstadens gamla flygplats. Det är ett område på 6,2 miljoner kvadratmeter med en lång strandremsa strax söder om Aten som ska exploateras. Enligt privatiseringsfonden rör det sig om Europas största stadsutvecklingsprojekt med potential att höja Greklands bruttonationalprodukt med 0,3 procent årligen under byggnadstiden.

– Vad det handlar om är att skapa tillväxt. Intäkterna från privatiseringarna är av mindre intresse. Avgörande är att vi får fart på ekonomin och att tillförsikten återvänder, säger Costas Mitropoulos.

– Annars riskerar pessimismen att bli en självuppfyllande profetia.

Hopp är något som grekerna har svårt att känna i dag. Ekonomin är nu inne på sitt fjärde recessionår och väntas i år backa med över 5 procent. Sedan krisen bröt ut har bruttonationalprodukten minskat med 18 procent. Arbetslösheten ligger på över 20 procent och ungdomsarbetslöshet nära 50 procent. Tiotusentals anställda i den offentliga sektorn har sagts upp. Lönerna har sänkts med i snitt 20–25 procent och skatterna har höjts.

– Vi betalar priset för åratal av konsumtion med lånade pengar och ett i längden ohållbart samhällssystem som de flesta gynnats av. Det är därför orättvist att skylla enbart på politikerna, kritiserar Costas Mitropoulos.

Ändå är det politikerna som i morgon får notan för den grekiska festen. Den stora frågan är hur ilskna väljarna är och i vilken omfattning de kommer att straffa de etablerade partierna som backar upp krisplanen och uppgörelsen med långivarna.

Får socialistiska Pasok och högerpartiet Nea Dimokratia tillsammans en majoritet är det lugnt. Räcker det bara till en minoritetsregering blir det fortsatt nervöst.

I värsta fall blir det en seger för de nya protestpartierna och de extrema höger- och vänsterpartierna som omöjliggör fortsatta åtstramningar. Det innebär i så fall att krisplanen rivs upp, lånen utifrån läggs på is och Grekland åter blir eurozonens krishärd nummer ett.