FÖR:

Det ska skapa global finansiell stabilitet. Planen ska lugna det extremt volatila globala finansiella systemet.

Det ska gynna investeringar. Miljardären Warren Buffet sade att planen var nödvändig för att hjälpa det finansiella systemet att undvika ett ”ekonomiskt Pearl Harbour”.

Det ska rädda oss från en global lågkonjunktur. Alla är överens om att en lågkonjunktur i världens största ekonomi och den effekt det skulle få för de länder som är beroende av USA för handel.

Det ska skapa stabilitet på arbetsmarknaden. Paketet ska förebygga konkurser som hotar amerikanska familjers välmående, som USA:s finansminister uttryckte det.

Det ska säkerställa likviditeten. Det ska hålla igång “blodomloppet” och se till att finansiella institutioner fortsätter låna ut pengar till varandra, till företag och till konsumenter.

Det kommer eventuellt att ge en vinst för staten. De 700 miljarder det kostar att ta hand om bankernas värsta skulder kanske kan vändas till vinst när tillgångarna säljs i framtiden – förutsatt att värdet har stigit tillräckligt för att skapa en vinst.

EMOT:

Kostnaden för skattebetalarna ökar. Regeringen planerar att köpa upp tillgångar till ett värde som ligger över det nuvarande marknadsvärdet. Om värdet på tillgångarna inte återfås inom några år kan det bli dyrt för skattebetalare.

Statsskulden ökar. Budgetunderskottet skulle kunna göra att budgetunderskottet ökar, vilket skulle leda till ökad inflation, varnar ekonomer.Finansminister Paulson har begärt att staten ska öka sina lån från 10,6 till 11,3 triljoner dollar.

De verkliga kostnaderna är svåra att överblicka. Regeringen skulle enligt förslaget ha tillåtelse att köpa i stort sett vilken tillgång som helst och till vilket pris som helst och sälja det när som helst i framtiden. Det gör att det i princip är omöjligt att beräkna den verkliga kostnaden.

Bankchefernas höga loner. Det finns en vilja att kontrollera bankchefernas extremt höga loner och hindra att de fortsätter ta ut samma hisnande belopp eftersom cheferna anses ha skapat den situation de nu befinner sig i.

Alltför stor makt i händerna på finansminister Henry Paulson. Räddningsplanen är hans och han vill kontrollera hur den spenderas.

Det skapar alltför stor exponering. Vissa kongressledamöter vill att regeringen ska få möjlighet att bli minoritetsägare i de företag de hjälper. Det skulle ge staten rätt att köpa aktier i företagen i framtiden.

Förslaget ger för liten insyn i processen. I förslaget behöver de ansvariga endast lämna rapporter två gånger om året. Kritikerna vill ha mer insyn och rapportering.

Ska Wall Street eller skattebetalarna få hjälp? Planen skulle kunna utökas så att vanliga amerikaner fick hjälp med sina bolån, anser motståndarna.