Det är en svår balansgång som EU-kommissionen och regeringarna måste klara av för att undvika att krisen i Grekland inte ska drabba stabiliteten i hela eurozonen.
Å ena sidan vill man sända signaler till finansmarknaden att Grekland inte ställer in betalningar på sin otillåtet stora statsskuld. Marknaden måste övertygas om detta för att inte kräva rekordhöga riskpremier för finansiering av den grekiska statsskulden, något som förvärrar läget för Grekland.
Å andra sidan är det enligt EU-fördraget inte tillåtet för EU att rädda ett euroland som misskött sina offentliga finanser. Artikel 125 i Lissabonfördraget förbjuder så kallad ” bail out”, det vill säga att EU går in och tar över ansvaret för ett lands skulder.
Förbudet mot ”bail out” var tänkt att fungera som ett budskap till euroländernas regeringar att de inte skulle vänta sig att någon annan ytterst skulle hjälpa dem med återbetalning av skulderna. Vetskapen om detta skulle tvinga fram ansvarsfull finanspolitik. Så har det dock inte fungerat i fallet Grekland.
Här finns en konflikt inbyggd. Ett EU-räddningspaket till Grekland skulle göra ”bail out”-förbudet helt verkningslöst för framtiden och sannolikt försvaga den finanspolitiska disciplinen i flera euroländer. Att inte rädda Grekland undan en betalningsinställelse skulle dock kunna få vida negativa följder, inte bara för Grekland utan för hela eurosamarbetet. Det skulle drabba många länder och banker i ett mycket ömtåligt konjunkturläge.
Budskapen från det extra EU-toppmötet i förra veckan och från finansministermötet i början på denna vecka antyder hur man tänkt sig att klara den svåra balansgången.
I första hand är Greklands problem Greklands, hävdar man. Den nya socialdemokratiska regeringen, med premiärminister Georgos Papandreou i spetsen, har ålagts av finansministrarna i Ekofinrådet att med skattehöjningar och utgiftsminskningar pressa ned budgetunderskottet i år från nära 13 procent av BNP till 8,7 procent. Vid utgången av 2012 ska underskottet vara under ”straffgränsen” 3 procent av BNP. Grekland har därutöver uppmanats till grundläggande strukturreformer för att stärka konkurrenskraften.
Regeringen i Grekland har lovat att göra sitt bästa. De andra regeringarna litar dock inte på detta, utan har satt landet under en övervakning som i praktiken gränsar till förmyndarskap. Experter från EU-kommissionen reser till Grekland nästa vecka för att övervaka och ge hjälp till självhjälp.
Redan i mitten av mars ska en examination göras för att se om beslutade åtgärder räcker. Bedömningen vid senaste Ekofinrådet var att det inte räcker och att landet måste göra mer. Var tredje månad ska reformprogrammet bli föremål för kollektiv granskning.
Förhoppningen hos experter i EU-kommissionen, som SvD Näringsliv talat med, är att förtroendet för det grekiska reformprogrammet ska öka i takt med att annonserade reformer förverkligas. Om så sker är det också möjligt att Grekland får extra utsträckt tid för att nå målen.
Om detta trots allt misslyckas så finns det en ännu hemlig plan för att ekonomiskt hjälpa Grekland, utan att det formellt sätt bryter mot ”bail out”-förbudet. En möjlig väg är att enskilda länder (till exempel Tyskland och Frankrike) bilateralt går in med hjälp; alltså utanför EU:s regelverk.
Att marknaden vet att denna hemliga plan finns ska göra att den aldrig behöver genomföras. Så är det tänkt. Det återstår att se om det fungerar.
