Att en grekisk kollaps skjutits på framtiden stod klart när Europas börser öppnade igår. Då hade redan Asien visat vägen med stigande kurser i såväl Japan som Hong Kong. Men säg den glädje som varar. På Stockholmsbörsen började kurvan vända neråt igen efter mindre än en timmes handel.

Frågan är nämligen om en ny regering bestående av åtminstone högerns Ny Demokrati och socialisterna i Pasok är så mycket att jubla åt.

De båda partierna har turats om att ha makten i Grekland i decennier, och har inte bara drivit fram den situation landet nu befinner sig i – de har också misslyckats att genomföra många av de krav som långivarna i EU och IMF ställt på grekerna.


Det enda man kan hoppas på är att Antonis Samaras, ledaren i Ny Demokrati, och Venizelos Evangelos från Pasok, ska ha insett situationens allvar och till sist tar tag i de surdegar de hittills skjutit framför sig.

Efter valdagen vändes blickarna snabbt mot Tyskland, som är det land som tydligast drivit kravet på att grekerna måste fortsätta reformera och spara sig ur krisen. Vad sa förbundskansler Angela Merkel, kunde hon tänka sig en mjukare linje? Det dröjde inte länge innan svaret kom.

– Nu är inte tid för någon form av rabatter till Grekland. Vi står fast vid vad som har avtalats, sade Merkels talesman Georg Streiter.

Samtidigt kom något motstridiga signaler från Berlin. Den biträdande finansministern Steffan Kampeter sade att ”det är tydligt för oss att Grekland inte får bli överansträngt”, något som tolkas som att en viss uppmjukning av villkoren ändå kan vara på väg.


Även Fredrik Reinfeldt säger att han inte utesluter att en ny grekisk regering kan få omförhandla de avtal som den förra träffade. Statsministern konstaterar att det är uppenbart att det måste bli någon form av diskussion eftersom det existerande åtgärdsprogrammet är på god väg att spåra ur och att tidtabellen inte hålls.

– Grundproblemet är att Grekland inte klarar sig själv ekonomiskt, säger Reinfeldt.

• Reinfeldt: Absolut för tidigt blåsa faran över.


Mitt i det grekiska valefterspelet vändes så blickarna mot Spanien. Den spanska tioårsräntan steg på måndagen till över sju procent, som ses som en nivå då ett land inte längre klarar sig på egen hand. Oron över Spanien förvärrades när en rapport från konsultfirman Roland Berger läckte ut, som visade att de spanska bankerna behöver nära fyra gånger så mycket kapital som tidigare sagts. Inte 40 miljarder euro, utan 150 miljarder.

Dessutom bekräftade Spaniens Europaminister Íñigo Méndez de Vigo i spansk media att landets banker kan behöva likviditetshjälp från ECB.

Det grekiska valet var tyvärr bara ett avklarat hinder på vägen. Det ligger många till framför oss.