Befinner sig världsekonomin just nu i ett unikt tillstånd, eller är det bara ännu en svacka i historiens ändlösa rader av upp och nedgångar? För att svara på den frågan kan det vara bra att bläddra lite i arkiven. Deutsche Bank konstaterade i en analys nyligen att räntan på tioåriga holländska statsobligationer i somras noterades till den lägsta nivån på 495 år, så långt tillbaka det finns statistik.

I Amerika finns motsvarande data sedan 1790 och även där har det i år satts bottenrekord. I Storbritannien är centralbanken Bank of Englands styrränta den lägsta sedan banken grundades, 1694. Bankens analytiker konstaterar att när vi nu rör oss i så okända vatten börjar det bli allt svårare att dra lärdom från historien om vad som ska hända i framtiden.

Kanske är det inte konstigt att många samband som tidigare ansågs självklara inte längre är det. Ett sådant är att aktiemarknaden ger den bästa avkastningen över lång tid. Det är en uppfattning som varit förhärskande i västvärlden sedan åtminstone 1950-talet.

• LÄS OCKSÅ: Index vinner över tid

I ett uppmärksammat tal 1956 förklarade George Ross-Goobey som förvaltade den brittiska tobaksjätten Imperial Tobaccos pensionskassa att han valt att satsa alla sina pengar på börsen. Då var det kontroversiellt, fram till dess hade aktier setts som våghalsiga investeringar. Trots att utdelningarna på aktier översteg räntan på obligationer valde placerarna det senare. Men George Ross-Gobey hävdade att aktier, när inflationen räknats bort, gav en avkastning som var överlägsen räntepapper eftersom företagens vinster och därmed utdelningarna stadigt steg. Risken låg snarare i att inte bli aktiespekulant.

Han och andra fick rätt. Under decennier var aktier den överlägsna sparformen. Nu är vi tillbaka till utgångsläget 1956, utdelningar på aktier är högre än räntan. Ändå är skepsisen mot börsen större än på länge. Varför? En som ifrågasätter aktiekulten är Bill Gross, förvaltare på fondbolaget Pimco som är en av världens största förvaltare. Han konstaterar visserligen att mätt sedan 1912 i USA har aktier gett en avkastning, rensat för inflation, på i genomsnitt 6,6 procent per år. Men de senaste åren har det varit sämre.

År 2012 kan en investerare i långsiktiga amerikanska statspapper se tillbaka på en avkastning som spöat börsen de senaste 10, 20 och till och med 30 åren. Och Bill Gross menar att det finns något nästan kedjebrevsliknande med aktiemarknadens framgångar. Under de senaste hundra åren har nämligen ekonomin mätt som BNP växt med i snitt 3,5 procent per år. Aktieägarna har alltså plockat åt sig 3 procent ”extra” per år. Om detta skulle fortsätta de kommande hundra åren skulle det innebära att världens aktieägare kommer äga nästan alla pengar i världen.

Bill Gross kallar därför aktiekulten en mutation som aldrig kommer upprepas. Han är inte ensam, flera andra har också utropat att börsfesten är över. I en artikel konstaterar Financial Times att många stora pensionsplacerare har allt mindre aktier i portföljen, pressade att ta mindre risker efter finanskrisen.

Men andra ser på saken precis tvärtom, som århundradets köpläge för aktier. Financial Times John Authers drar sig också till minnes en förstasida på amerikanska tidningen Business Week 1979 med rubriken ”The Death of Equites”. Tre år senare inleddes ett nästan 25 år långt börsrally. Om man nu ska bry sig om historien.

*Fotnot till grafiken: Stockholmsbörsen hade länge sina lokaler i Börshuset vid Stortorget i Stockholm, men huserar sedan 1998 i lokaler i Frihamnen.

Populära quiz på nliv.se:

Quiz: Telia och skandalerna

Vad kan du om världens valutor?

Har du koll på snabbmatskedjorna?

Har du koll på svenska finansministrar?

Kan du räkna med procent?

Känner du igen kända reklamslogans?