Fortfarande haglar det dystra konjunktursiffror över Europa. Inköpschefsindex från i onsdags bekräftar att avmattningen spridit sig från periferin till eurobjässen Tyskland där indexsiffran för augusti var den lägsta sedan juni 2009.

– Det största orosmomentet är uppbromsningen i Tyskland som hittills har hållit uppe tillväxten i eurozonen, förklarade Rob Dobsen, ekonom vid Markit som genomför konjunkturenkäten.

Tidigare i veckan noterades rekordhöga arbetslöshetstal och sjunkande tillförsikt bland hushållen, allt medan rapporter som sipprar ut från både Grekland och Italien tyder på att recession blir djupare än förväntat.

Med andra ord, inget slut på eländet. Eller?

– Den riktigt stora marknadsstressen håller på att blåsa över, även om krisen kommer att hålla i sig ett tag till, tror Olgerd Eichler som förvaltar fonden Main First i Frankfurt.

Scenariot som Olgerd Eichler tecknar bygger på att pusselbitarna som behövs för att reda ut krisen en efter en börjar hamna på rätt plats. I torsdags kom det hett efterlängtade beskedet från Europeiska Centralbanken att stödköpen av statspapper som har legat på is sedan början av året nu drar igång igen.

Nästa milstolpe är tyska författningsdomstolens dom i nästa vecka som avgör om Tyskland kan vara med i den permanenta krismekanismen ESM utan att bryta mot konstitutionen. Mycket tyder på att det inte blir ett regelrätt nej utan klartecken med reservationer.

I oktober gäller det slutligen att finna en lösning för Grekland, troligen på EU-toppmötet den 18 oktober i Bryssel. Trots paus i reformarbetet lär det bli en fortsättning på stödet. Men även om Grekland skulle tvingas lämna valutaunionen så tror allt fler ekonomer att problemen är hanterbara.

– Vi har det värsta bakom oss, fastslår fondförvaltaren från Main First som nu köper italienska och spanska aktier till ”vrakpriser”, bland annat italienska olje- och gaskoncernen Eni eller spanska bankbjässarna BBVA och Santander.

Över huvud taget är det analytikerna och strategerna på de stora investmentbankerna som med fingret i luften tror att vinden har börjat vända och att den politiska handlingskraften i Europa döljs av de många ödesmättade krismötena och de orealistiska förväntningarna på snabba lösningar.

Till optimisterna hör även den tyska industri- och handelskammarorganisationen DIHK med 3,6 miljoner medlemsföretag. I sin senaste utblick över världskonjunkturen och de tyska exportmarknaderna förutsäger DIHK att den förbättrade konkurrenskraften i eurozonen kommer att ge utdelning redan 2013.

– Exporten i krisländerna växer på bred front och underskotten i handeln minskar redan nu tydligt, konstaterar Volker Treier, chef för organisationens grupp för utrikeshandel.

Enligt DIHK pekar allt mer på att utförstrenden i Europa långsamt vänder uppåt igen. Men det uppmärksammas inte tillräckligt eftersom strukturella förbättringarna hamnat i skymundan av sparpolitiken och de svidande åtstramningarna som initialt ökar arbetslösheten, sänker köpkraften och bromsar ekonomin.

I en färsk genomgång av strukturreformerna konstaterar kreditvärderingsinstitutet Moody’s att ”delvis betydande anpassningar” har skett och att konkurrenskraften har ökat signifikant i bland annat Irland, Spanien och Portugal - men knappast alls i Italien. I Grekland där sparpaketen har slagit hårdast har arbetskraftskostnaderna sjunkit dramatiskt. Men produktiviteten har fortsatt att falla i spåren av uteblivna investeringar.

Samtidigt har exporten ökat kraftigt i exempelvis Spanien där utförseln har stigit under fem av årets första sex månader, sammantaget med 3,4 procent under första halvåret, samtidigt som importen minskar. Bytesbalansunderskottet på tidigare nästan 10 procent har praktiskt taget utplånats.

Samma sak i Irland där en ökning av exporten på förväntade 3,5 procent i år har fått en majoritet av ekonomerna i nyhetsbyrån Reuters senaste enkät att skriva upp BNP-tillväxten i år till 0,7 procent i år och 1,8 procent nästa år.

Allt i allt rör det sig om första svagt positiva signaler, ett flämtande ljus långt bort i tunneln som när som helst kan släckas.

Den största utmaningen är att hålla uppe reformtempot utan att förlora väljarnas stöd. Protester och våldsamma demonstrationer kan flamma upp utan förvarning.

En snubbeltråd är även parlamentsvalet i Italien i början av nästa år med Silvio Berlusconi som lurar i kulisserna och risk för att Mario Montis ambitiösa agenda förblir en pappersprodukt. Av 393 reformlagar och förordningar har än så länge bara drygt 50 omsatts i verkligheten. Det visar en detaljerad genomgång av ekonomitidningen Il Sole-24 ore.

Å andra sidan, går det vägen så kan eurozonen enligt EFSF-chefen Klaus Regeling vara tillbaka i tillväxtspåret redan nästa år.

– Om allt genomförs som planerat så är vi snart tillbaka på eurozonen långsiktig tillväxtbana på 1-2 procent årligen, tror stabiliseringsfondens chef.

Det är ett stort om.