Nyhetsbilderna i internationell media är ofta beskurna så man inte ser den, men i Tyskland vet alla att åldersmannen i tysk politik sitter i rullstol. Wolfgang Schäuble hade redan varit invald i förbundsdagen i nästan 20 år, när den dåvarande inrikesministern utsattes för ett attentat som gjorde honom förlamad från tredje ryggkotan nedåt.

Året var 1990. En vecka efter den tyska återföreningen, som Schäuble varit med och förhandlat fram, befinner sig kristdemokraten på ett valmöte i sydtyska Oppenau. En man kliver fram och avlossar tre skott med en Smith & Wesson-revolver. Det första träffar Wolfgang Schäuble i ansiktet, det andra går igenom bröstkorgen, och det tredje skadar en livvakt. Attentatsmannen befinns vara schizofren och döms till psykiatrisk vård.

Det tar inte lång tid innan Schäuble återvänder till politiken, denna gång i den rullstol som sedan dess blivit hans signum. Han tar så småningom över partiledarposten för CDU efter att Helmut Kohl fallit offer för en mutskandal. En affär som även drar med sig Schäuble, även om det aldrig kan bevisas att han gjorde något fel.

Fallet öppnar vägen för Angela Merkel, som efter hon blev vald till förbundskansler 2005, åter tar in Schäuble i regeringen. Först som inrikesminister, sedan som finansminister och den som får i uppdrag att rädda euron. Pedagogiskt försöker han förklara för väljarna att Tyskland tjänat på den gemensamma valutan, samtidigt som han inte drar sig för att offentligt säga att han tvivlar på grekernas besparingsvilja och att eurozonen skulle klara sig utan Aten.

För många tyskar framstår Wolfgang Schäuble som något av en landsfader. Den enda i regeringen som även var minister i gamla Västtyskland. Kanske gjorde den trygga framtoningen att det drogs extra på smilbanden när en tv-kamera i vintras avslöjade finansministern – han spelade sudoko i förbundsdagen, mitt under debatten om det andra grekiska räddningspaketet.