– Snart vet jag inte vad jag ska ta mig till. Kraven som ställs på de få jobb som ens finns att söka är helt befängda.

Cici Stryzak sitter nedsjunken framför sin dator i ett av New Yorks bibliotek. Och sucken som hon strax därefter ska ge ifrån sig är ljudlig nog för att få flera av dem runt omkring att manande lyfta på sina huvuden.

Å andra sidan är det lätt att förstå varifrån den uppgivna känslan som Cici Stryzak släpar omkring på kommer ifrån. Med dubbla examina och 25 års arbetslivserfarenhet inom bokföring på en av Wall Streets giganter har hon stått utan jobb i ett års tid.

– För några år sedan hade jag nog fått vilket som helst av dem här. Men nu, nu kommer det knappt ens ett svar tillbaka.

Det är inte många som vill anställa en 59-åring som slutar jobba efter tolv timmar per dag.

Cici Stryzak, arbetslös.

För Cici Stryzaks del börjar dessutom såväl tiden som tålamodet att rinna ut. Än så länge får hon arbetslöshetsersättning men inte länge till. Därefter tvingas hon leva på de besparingar hon gjort sedan tiden på Wall Street. Men redan idag är privatekonomin sönderslagen i spillror, vardagslivet till vissa delar likaså. Det sistnämnda var en konsekvens hon inte räknat med.

– New York är inte som stora delar av andra USA. Här går man ut och träffar sina vänner. Äter middag eller dricker drinkar. Och mina vänner kan betala restaurangnotor eller drinkar till en viss gräns, men den gränsen har passerats för länge sen.

Med en officiell arbetslöshetssiffra på 8,6 procent i delstaten New York och där varslen har gått tunga inom just finanssektorn har Cici Stryzak också börjat inse att hon stångas med en vägg. Och att den inte ens vill röra sig många millimetrar.

– Jag har tänkt på att gå i pension, men jag vill inte. Det är för tidigt. Men min ålder gör förstås inte saken bättre. Det är inte många som vill anställa en 59-åring som slutar jobba efter tolv timmar per dag. Man vill ha en 20- eller 30-åring som sliter längre än så.

• Läs mer: Konkurs för dyrt för de fattigaste i USA.

Tittar vi närmare på flera av de utredningar som har gjorts av arbetsmarknaden på sistone så talar de dessvärre också sitt tydliga språk – Cici Stryzak kommer troligtvis aldrig mer att få ett jobb.

Exempelvis pekade centralbankens enhet i San Francisco nyligen på att USA:s långtidsarbetslösa – alltså de som stått utan jobb i mer än ett halvår – bara har 10 procent chans att finna ett nytt arbete.

Och idag klassas 42,8 procent av de som står utan jobb som arbetslösa, alltså över 5 miljoner människor. Andelen ökade till och med så pass mycket under Barack Obamas första år i Vita Huset att arbetsmarknadsmyndigheten för några år sedan valde att ändra om sitt sätt att mäta antalet utan jobb.

Här finns också den stora nöten att knäcka för USA, och inte minst dess president Barack Obama. För även om han seglar på tillfällig triumf i och med Högsta Domstolens beslut om att godkänna hans hälsovårdsreform, så är kraven från invånarna om förbättringar tydliga. Men krav höjs nu också från annat håll.

• Läs mer: Seger för Obamas sjukvårdsreform.

Den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD har hissat varningsflagg för USA med anledning av den stora mängden långtidsarbetslösa.

I en svidande rapport konstateras att USA:s ekonomi riskerar att få bestående ärr om man inte tar tag i problemet snarast. Framför allt vill OECD att USA ska veva igång flera stora satsningar för att utbilda de arbetslösa och erbjuda dem jobbträning – allt för att ”minska det gap som finns mellan arbetsgivarnas krav och arbetstagarnas kunskaper.”

I det politiskt splittrade USA, där kongressens ledamöter inte tycks redo att släppa på tyglarna trots den enormt seglivade kris USA fastnat i, så är det osannolikt att sådana paket skulle lanseras nu. Presidenten har försökt tidigare men misslyckats. Det politiska käbblet är för övrigt också något som irriterar väljarna.

I en undersökning som SvD/Yougov/Economist låtit göra så framkommer det att närmare 7 av 10 är missnöjda med kongressens arbete, inte minst då just när det kommer till arbetsmarknaden men också ekonomin som helhet.

Idag är 8,2 procent officiellt arbetslösa i USA, vilket dock är en klar förbättring jämför med de 9,1 procent som uppvisades i augusti 2011.

Men det är alltså en siffra som är långt ifrån god nog att blidka väljarna, som levde med en arbetslöshetssiffra på 7,8 procent när Barack Obama klev in i Vita Huset januari 2009. Två månader i rad har man dessutom fått se ursvaga förändringar. I april och maj ökade antalet sysselsatta, enligt de första prognoserna, bara med 77 000 respektive 69 000 – långt ifrån de omkring 250 000 som behövs varje månad bara för att ens hålla jämna steg med befolkningsutvecklingen.

Idag, fredag, kommer nya siffror för juni månads arbetsmarknad. Ytterligare en kalldusch kommer ge den republikanska presidentutmanaren Mitt Romney gott om ammunition att avfyra mot Barack Obama.