Paniken på den europeiska bankmarknaden fortsätter att accelerera. Under helgen havererade den första räddningsplanen av tyska Hypo Real Estate. Den tyska regeringen fick höja den statliga insatsen för att undvika att bankjätten, med närmare 4 000 miljarder kronor i balansomslutning, havererar.
Fortis ”räddades” i början av förra veckan genom att de belgiska, holländska och luxemburgska staterna gav större kapitalinjektioner. I fredags gick den holländska staten in och tog över hela den holländska verksamheten, bland annat de delar som härrörde från bankens ödesdigra övertagande av delar av ABN Amro. På måndagen fick den belgiska staten hitta en köpare till den resterande delen, där franska BNP Paribas i en ren aktieaffär tog över denna verksamhet.
Därtill fick den tyska staten gå ut med en insättningsgaranti för de motsvarande 5 500 miljarder kronor som den tyska allmänheten har på sina sparkonton. Även Grekland, Danmark, Island och även Sverige har säkrat all eller kraftigt höjt sina statliga garantier för inlåningen till bankerna. Det bleknar emellertid i jämförelse med Irland som i förra veckan gick ut och garanterade all inlåning och alla skulder till de sex största irländska bankerna.
Den irländska draget, ett slags ”all in” i det finansiella kasinot, visar att det inte längre handlar om banker utan om att hela länder håller på att gå över styr. Den irländska staten garanterar bankskulder som motsvarar mer än tre gånger Irlands bruttonationalprodukt. Och det är skulder med tvivelaktig kreditvärdighet där det lilla gröna landet med en kreditfinansierad tillväxt pumpat upp Europas största bostadsbubbla.
Europa har visserligen inte haft några storskaliga experiment med nya kreditprodukter som den amerikanska ”subprime”-utlåningen och de giftiga finansiella dekokter som framställts därav. Men vi har haft experimentet euron, som istället för att utjämna den ekonomiska aktiviteten i medlemsländerna har förstärkt obalanserna.
För låga euroräntor i förhållande till den inhemska inflationen har lett till att länder som Spanien, Irland, Grekland med flera har upplevt en kreditfinansierad fastighetsboom utan like, samtidigt som denna tillväxt har eroderat ländernas internationella konkurrenskraft. De har gigantiska bytesbalansunderskott, (10-15 procent av BNP), som får USA:s omskrivna underskott att blekna. Frågan är vem som är villig att fortsätta finansiera dessa underskott och hur de ska kunna undvika att gå in i en mycket djup lågkonjunktur.
De baltiska länderna sitter i samma knipa, där de knutit sina valutor till euron, vilket tillsammans givit en kreditfest samtidigt som den inhemska inflationen har underminerat ländernas konkurrenskraft. Denna fest har de svenska bankerna till största delen finansierat. Att som de svenska bankerna hävda att de tillämpat ”samma strikta kreditprocess” i Baltikum som på hemmaplan är väl det som gör en utomstående riktigt mörkrädd.
För de tycks inte ha fångat några av dessa risker på sin radar. Den baltiska utvecklingen följer ju nästan exakt samma mönster som det som fick svenska och finska banker att stå på öronen i det som hittills varit den värsta finanskrisen i västvärlden.
Och den här krisen har bara börjat.
