Men det kommer mera, var så säker. Den som från en annan planet skulle betrakta rapporteringen den kommande månaden i svenska medier om valet i USA, skulle lätt dra slutsatsen att även svenskarna har rätt att rösta den 6 november.

Kanske blir det här valet också det dyraste någonsin. För två år sedan gav USA:s Högsta domstol grönt ljus för kampanjbidrag utan några som helst gränser från privatpersoner och företag. Därför kommer alla rekord för framför allt politisk tv-reklam att slås den här gången.

Vems kampanjkassa som till sist blir störst, är oklart i dagsläget. Däremot är det redan motiverat att ställa frågan: går det att köpa sig till det mäktigaste ämbetet i världen, det som president i USA?

Jag har inget svar, men när jag läser om de svindlande summor som både Obamas och Romneys kampanjer lägger ut, börjar jag undra om inte den amerikanska valrörelsen i år också är ett led i ansträngningarna att få i gång tillväxten i ekonomin.

Jag har också ett intryck av att tempot hela tiden skruvas upp i amerikansk presidentpolitik. Tiden går helt enkelt snabbare. Har det verkligen gått fyra år sedan Barack Obama valdes? Det känns som om det var nyss. Som ett viktigt argument för att bli omvald har Obama redan flera gånger sagt att han behöver mera tid. Ge mig fyra år till så ska jag lösa mycket av allt det som är kvar på agendan, säger Obama.

Det är sant att Obama ärvde en finans- och ekonomikris som ingen annan president sedan 1930-talet har varit tvungen att ta itu med. Dessutom har hans försök att åstadkomma mer tillintetgjorts av republikanernas oförsonlighet i kongressen och den politiska förlamningen mellan verkställande och lagstiftande makt i Washington.

Men det är också hela den politiska tidtabellen som lamslår en amerikansk president. Det tar två och en halv månad att bli installerad och redo att verka, om det har valts en ny president. Och sedan kanske ett par månader att utse regering och resten av administrationen. Och när det är klart, är det snart dags att börja tänka på nästa mellanårsval. Vill det sig illa då för den sittande presidenten, som i november 2010, så kommer de politiska motståndarna till makten i en av kongressens kamrar, och alla nya initiativ från Vita Huset försvåras.

Det är som om det politiska livet i USA har blivit en enda lång ständigt pågående valrörelse. Inte minst märks det i utrikespolitiken. Fönstret för agerande är numera öppet en kort tid för en amerikansk president. Israel–Palestina-konflikten, Irans kärnenergiprogram, inbördeskriget i Syrien, det är några exempel på konflikter som kräver amerikanskt engagemang men som det senaste året inte har fått det, för att inte valrörelsen ska störas. Kanske måste omvärlden börja vänja sig vid att inte hela tiden invänta ett amerikanskt utspel. För i USA pågår förmodligen en valrörelse.