Skytteldiplomatin drar igång redan på onsdagen när eurogruppens chef Jean-Claude Juncker, premiärminister i Luxemburg, reser till Aten för att känna Greklands regeringschef Antonis Samaras på pulsen.

• LÄS MER: Snart ska nya budgetåtgärder presenteras.

Nyheterna som sipprar ut från Grekland är mer än oroväckande. Sparpaketet på 11,5 miljarder euro som är en förutsättning för fortsatt stöd utifrån är omstritt i regeringen. Bara två tredjedelar av beloppet är förankrat i koalitionen.

Socialdemokraterna Pasok och vänsterpartiet Demokratiska vänstern motsätter sig finansminister Yannis Stournaras planer på att höja pensionsålder till 67 år. Detta samtidigt som pensioner på mer än 1000 euro i månaden ska sänkas med 5-15 procent.

Kontroversiellt är även förslaget att göra sig av med uppåt 40 000 jobb i den offentliga sektorn och sänka lönerna i de statsägda företagen med 30-50 procent. Fackföreningsrörelsen har redan nu aviserat protester och massdemonstrationer.

Allt detta överskuggas av uppgifter om att de haltande privatiseringarna och den djupa recessionen har lett till att Grekland måste spara 14 miljarder euro fram till 2014 i stället för 11,5 miljarder euro.

Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble säger rakt ut att Grekland inte kan räkna med en enda euro mer i stöd.

Det vore oansvarigt att kasta nya pengar i ett ”bottenlöst hål”, förklarade i helgen den annars så diplomatiske finansministern och tillfogade att det finns gränser för Tysklands kapacitet och – underförstått – också dess tålamod med Grekland.

• LÄS MER: Finland kräver grekiska reformer.

Redan på torsdag får Angela Merkel och François Hollande tillfälle att stämma av en gemensam hållning gentemot Grekland. Mötet i Berlin lär inte sluta med konkreta beslut.

Men avgörande är att eurozonens två ledande ekonomier talar med en gemensam röst när Antonis Samaras på fredag anländer först till Berlin och dagen därpå till Paris för att värva för förtroende.

Ödesdagen för Grekland är eurogruppens möte den 8 oktober i Luxemburg. Då lägger trojkan med representanter för EU, Europeiska Centralbanken och Internationella Valutafonden fram sin granskning av den grekiska spar- och reformpolitiken. Och då avgörs om Grekland ska få fortsatt stöd eller inte - med formellt beslut på EU-toppmötet i Bryssel den 19 oktober.

Med spänning väntar marknaderna på Europeiska Centralbankens rådsmöte den 6 september. Enligt uppgifterna i medierna överväger ECB-chefen Mario Draghi att sätta individuella räntetak för de enskilda euroländerna. I samma ögonblick som marknadsräntorna sticker iväg och överskrider taket ska ECB gå in och stödköpa i obegränsad omfattning.

Mekanismen skulle framför allt gynna Spanien och Italien där räntorna tidvis har varit uppe i ohållbara 7 procent för 10-åriga statspapper och fortfarande är 4-5 procentenheter högre än i Tyskland.

• CERVENKA Centralbankerna kan inte trolla.

Den stora frågan är om Tyskland kommer att gå med på detta. Och i så fall till vilket pris. Angela Merkel står under hård press utifrån men måste samtidigt ta hänsyn till de tyska väljarna som ryser vid bara tanken på att Europas skulder ska bli Tysklands skulder.

• TYSKLAND Partivännerna går emot Merkel.

Allt detta kan vara makulatur om den tyska författningsdomstolen kommer fram till att den permanenta stabiliseringsmekanismen ESM strider mot den tyska konstitutionen. Då skulle krisbekämpningens hela arkitektur falla som ett korthus. Datumet som alla nervöst stirrar mot är den 12 september då domen i Karlsruhe faller.

Grundtipset är att de åtta domarna som behandlat ärendet sedan början av juli kommer att godkänna fonden under förutsättning att det tyska parlamentet ges rättigheter att kontrollera och påverka dess beslut. Risken är att detta omöjliggör snabba krisinsatser.

Marknadernas mardröm är att det blir tummen ner i Karlsruhe. Utan Tysklands andel på drygt 27 procent uppfylls inte kravet på att EMS ska ha ratificerats av länder som sammantaget svarar för 90 procent av fondens kapital.

Då är bara att gå tillbaka till ruta ett igen.