Amerikanskt artig och med en praktisk ryggsäck som komplement till den grå kostymen. Den internationella toppekonomen Jeffrey Sachs är på Stockholmsbesök med sitt entourage, och han är mycket oroad.

Som ordförande för The Earth Institute vid Columbia University och rådgivare åt FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon är Sachs ett välkänt namn i ekonomiska kretsar.

Tillsammans med en rad andra tunga namn deltog han i veckan i en svensk konferens om hållbar ekonomisk utveckling. Mellan mötena har han dessutom hunnit med att hålla en öppen föreläsning, om behovet av nya klimatmål.

–Fattigdomsbekämpning och klimatutmaningen går inte att separera. Att välståndet ökar i världen är i sig positivt. Men om det ökar på dagens premisser, och innebär att det befintliga systemet reproduceras i större skala med fler bilar och fler kolkraftverk, går vi mot en katastrof, säger Sachs.

I många år har han rest världen runt och uppmanat till förändring. Ett ekonomiskt system som bygger på ständig tillväxt i en värld med ändliga resurser är en ekvation som inte går ihop, menar Coloumbiaprofessorn.

Förra året nådde världens befolkning 7 miljarder. År 2024 väntas antalet ha nått 8 miljarder och 2044 är vi 9 miljarder människor på jorden, enligt FN:s befolkningsstatistik.

–Vi står inför en utmaning av sällan skådat slag, på såväl ett ekonomiskt som ett politiskt och socialt plan. Och det här är ingen mörk framtidsvision, utan det händer precis nu, säger Jeffrey Sachs.

Vilket är det mest akuta problemet, enligt dig?

–Att vi måste kapa koldioxidutsläppen radikalt under de kommande 40 åren. Kruxet är att världsekonomin måste kunna växa, dubbleras eller till och med trefaldigas, samtidigt som utsläppen måste mer än halveras.

Det låter som en omöjlig uppgift.

–Inte omöjlig, men om vi följer den i dag inslagna vägen kommer vi inte nå fram. De tekniska lösningar som krävs är ännu i sin linda och dagens småskaliga utvecklingsprojekt för hållbar teknologi är långt ifrån tillräckliga.

Vad ska sätta fart på utvecklingen av ny teknik, är det subventioner eller riktade skatter som krävs?

–Det krävs ett samarbete mellan forskarsamhället, teknikbranschen och företagsvärlden i stort. Enbart politiska processer kan inte lösa problemet. Att ingenting hänt sedan klimatmötet i Rio 1992 talar sitt tydliga språk.

Men klimatoro är inte det enda problem världens ledare har att brottas med. Svaga konjunktursiffror och ständiga finanspolitiska brandkårsutryckningar dominerar den politiska agendan i många av världens mäktigaste ekonomier.

Fungerar den ekonomiska krisen som en hämsko för klimatarbete?

–Tvärtom, fast man måste dock tolka den på rätt sätt. När krisen slog till i USA var den allmänna inställningen att ekonomin kört av vägen, men att den skulle hamna på rätt köl igen med några smärre justeringar. Men vi kan inte återskapa den ekonomi vi hade innan, med överkonsumtion och uppblåsta huspriser. Återskapar man en bubbla kommer den bara att spricka igen.

Vad skulle alternativet vara?

–Vi måste använda de resurser som frigörs under en lågkonjunktur, exempelvis arbetskraft, för att bygga framtidens industrier. Men USA:s regering gjorde ett annat val. De valde två år av kortsiktiga stimulanser, som kom och försvann, och i slutändan inte löste någonting.

Hur ser du på den europeiska krisen?

–Samma problem här. När jag förra året blev tillfrågad av Greklands dåvarande premiärminister, Georgios Papandreou, om hur de skulle kunna tackla landets ekonomiska kris var en av de lösningar vi diskuterade att utveckla Greklands förnybara energi. Regionen har fantastiska möjligheter för både sol- och vindkraft. Men Tyskland sade ironiskt nog nej, med motiveringen att de inte vill vara beroende av ett ekonomiskt instabilt land på energiområdet.

Hur ser du på effekterna av dagens finanskris?

–Utan tvekan kommer kostnaderna att bli stora. I synnerhet i de länder som saknar socialt skyddsnät, som USA, kommer krisen att slå hårt.

Att Sachs är kritisk mot den politik som förs i hemlandet USA sticker han inte under stol med. I gengäld har han beskyllts för att vara anti-amerikansk, då han förespråkar såväl skattehöjningar som större statligt inflytande.

När man diskuterarskattepolitik med Jeffrey Sachs är det svårt att tro att han verkligen är samma ekonom som under 80-talet blev världskänd för att i en rad länder ha introducerat ekonomiska liberaliseringsprogram så hårdföra att de benämndes som ”chockterapi”.

Hur gick du från liberal till skatteförespråkare?

–Jag förordar en robust blandekonomi, men det är något som ofta missförståtts. När jag 1989 gav Polen rådet att vidta en rad kraftfulla åtgärder för marknadsliberalisering blev jag kallad liberal. Men målet var att hjälpa landet över tröskeln, från plan- till marknadsekonomi. Min bedömning var, och är fortfarande, att det behövdes kraftfulla åtgärder för att klara övergången.

Från chockterapi till klimatchocker. Jeffrey Sachs är en ekonom med många strängar på sin lyra.

Som tidigare chef för arbetet med FN:s Millenniemål för fattigdomsbekämpning, har de globala matpriserna varit ett prioriterat område för Sachs. I dag har ihållande torka i många regioner pressat FN-organet FAO:s index för livsmedelspriser upp till dess högsta nivå sedan matkrisen 2008, och ekonomiprofessorn drar sig inte från att koppla väderförhållandena till mänsklig påverkan.

–Ingen är immun mot klimatförändringar. Att USA i år drabbats av den värsta torkan på 30 år säger en del om vilka problem vi måste brottas med framöver.