Våren 2009 pratar alla om hur finanskrisen har ruskat om lyxmetropolen.
1 600 personer uppges lämna Dubai varje dag till följd av att de har förlorat sina jobb. 3 000 bilar har övergivits vid flygplatsen då utländska arbetare snabbt har tvingats lämna landet och sina skulder efter sig. Stadens tidigare skyhöga hyror ryktas ha fallit med upp till fyrtio procent och nu ekar många nybyggda fastigheter tomma medan hundratals byggprojekt har skjutits på framtiden.
Vad finns det då att glädjas åt för Dubai borna? Jo, det är inte längre någon match att få tag på taxi, vilket för några månader sedan var en omöjlighet i rusningstid. Lyxhotellens beläggning har sjunkit dramatiskt så den försigkomna med lite pengar kvar på banken kan fynda hotellrum till reapriser. Regeringen 0har dessutom hastigt beslutat att det är olagligt att avskeda den lilla klick ur den rika lokalbefolkningen som arbetar.
För att slicka såren går innefolket och lunchar eller afterworkminglar på trendiga japanska restaurangen Zuma i finansdistriktet. Eller till någon av barerna Neo eller Calabar i hotellet The Address med spektakulär utsikt mot världens högsta byggnad Burj Dubai.
Det ryktas också att Dubai är bankrutt och att den styrande shejken har vänt sig till grannemiratet Abu Dhabi för att lösa krisen. Med hjälp av ”storebrors” oljepengar kommer Dubai garanterat att resa sig på nio.
Vill du prenumerera på Passion for Business? Klicka här! Nytt nummer ute nu!
