”Äter du inte först upp brysselkålen så blir det ingen efterrätt”. Ungefär så kunde man sammanfatta huvuddiskussionen på tvådagarsmötet.

Så fort mötet började på torsdagskvällen tog Spaniens Mariano Rajoy och Italiens Mario Monti den planerade tillväxtpakten som gisslan, och sade att de vägrade att skriva på så länge de inte fick löften om en snabbfix för sina banker – alltså att förbundskansler Angela Merkel går med på att rucka på sin princip om att inget euroland (läs: Tyskland) ska behöva ta upp notan när ett annat har levt över sina tillgångar och skaffat sig skulder.


• Läs mer: Svenske ekonomiprofessorn: "EU:s skattebetalare får ta största risken"

Tillväxtpakten, som ska injicera både reda kontanter och energi i Europas lamslagna arbetsmarknader, är den franske presidenten Francois Hollandes första bidrag till euro-debatten.

Även om de flesta pengar, 120 miljarder euro, och åtgärder som listas i paktprogrammet är gamla – man skyfflar runt i olika, redan existerande EU-kassor för pengar som fastnat i systemen – så är pakten politiskt tung: europeiska medborgare som är trötta på åstramningspolitik och nedskärningar vill se tecken på nysatsning och chansen till jobb och ljusare tider.

Merkel gav sig till slut. Spaniens och senare kanske Italiens banker (regeringen i Madrid har redan bett och fått ja om lån på 100 miljarder euro) ska kunna låna pengar direkt ur eurogruppens permanenta krisfond ESM, som dras igång nästa månad.

Det fiffiga i konstruktionen ligger i att bankerna lånar direkt från ESM utan att behöva gå omvägen via en regering som lånar i deras ställe.

Därmed läggs inte krislånen till redan skuldsatta länders statsskuld, och gör det ännu svårare för dessa att få överkomliga räntor på nya lån.

Herman Van Rompuy sade efter mötet att det varit nödvändigt att bryta den onda cirkel där bankers problem och skulder blir staternas problem och skulder.

Men Merkel, som måste balansera kraven från det sparinriktade och svårförhandlade parlamentet hemma i Berlin, och den eskalerande eurokrisens behov av snabba fixar, var inte sen att påpeka att banklånen medföljs av hårda villkor.

Spanien och Italien måste underkasta sig ett hårt reformprogram som ska kontrolleras av den ”trojka”– inspektörer från EU, ECB och IMF som idag övervakar Grekland, Portugal och Irland.


Banker som får direktlån ur krisfonderna måste också underkasta sig flera hårda villkor.

– På så vis följer vi helt och fullt den plan vi har haft tills nu, och vi gav inte upp om principen ”inga pengar utan garantier”, sade Merkel i Bryssel.

Nytt sent på fredagen: Förbundsdagen godkänner finanspakten.

Dessutom: om man ska vänta in att ECB axlar rollen som kontrollant för lånen som begärs ur ESM innan några utbetalningar kan göras från fonden, så kan det ta tid innan spanska banker får sina pengar. Även om räntorna för både Spanien och Italien på de internationella lånemarknaderna sjönk genast efter toppmötet, så finns det ingen garanti för att långivarna tålmodigt väntar ut EU-procedurerna.

Med ett avtal om centraliserad banköversyn (ECB) så kunde Merkel kanske ändå resa hem med något att lugna ledamöterna i Berlin med.

Till det danska ordförandeskapets stora lättnad så klubbades i alla fall till slut att den nya europeiska patentdomstolen förläggs till Paris, London och München.

I och med kompromissen lades den sista byggstenen till ett EU-patent, något som länderna har tvistat om i decennier.