Det kan vara det mest uppskjutna talet i brittisk historia. Först skulle det ha hållits i oktober, sedan före nyår, den 22 januari (ett datum som fick Tysklands förbundskansler Angela Merkel att gå i taket eftersom det var då det fransk-tyska Elyséefördraget fyllde 50 år), så förra veckan, då gisslandramat i Algeriet kom i vägen. I går morse var det till sist dags.
Blev då premiärministern Camerons tal om Storbritanniens roll i EU så avgörande som alla pratat om? Svaret är ett rungande ja. Iförd lila slips och med orden ”Britain and Europe” i bakgrunden levererade Cameron en svada så osande att alla EU-länder kommer att tvingas förhålla sig till den – vare sig de vill eller inte. För första gången har nu en brittisk premiärminister öppnat dörren för att Storbritannien faktiskt kan lämna unionen, och David Cameron gjorde det genom att ställa ett ultimatum: förändra EU, annars kommer vi inte vilja vara med.
Resultatet blev det mest EU-kritiska tal en brittisk premiärminister någonsin har hållit – och då är Margaret Thatchers mest handväskesvingande dagar medräknade, hon vågade aldrig utlova en folkomröstning. Men en sådan ska nu hållas senast 2017 om Tories vinner valet om två år, och frågan blir ett enkelt ja eller nej. Stanna kvar eller gå?
LÄS OCKSÅ Laddad Cameron på Davosmöte
Men före en brittisk folkomröstning vill Cameron alltså reformera EU i grunden. Han passade nämligen på att komma ut som en passionerad Europavän. Faktum är att det även var ett av de mest EU-positiva tal som hållits i London på länge.
"Om alla länder skulle göra som Storbritannien och först gå in och förhandla om och sedan folkomrösta, då får vi ett hela havet stormar."
Stefan Löfven, svensk S-ledare
Men Cameron vill ha ett Europa som Storbritannien ”kan känna sig bekvämt i”.
För att nå dit listade han fem punkter:
1. Den inre marknadens konkurrenskraft ska öka med nya frihandelsavtal och minskad byråkrati i Bryssel.
2. Större flexibilitet där länder kan välja vilka om- råden de vill vara med och samarbeta kring.
3. Möjlighet att ta tillbaka makt. Detta är Camerons kanske viktigaste fråga, han tillsatte redan i somras en utredning för att se vilka befogenheter London kan ta tillbaka från Bryssel. Här är exempelvis arbetstidslagstiftningen ett viktigt område.
4. Stärk de nationella parlamentens roll, EU har inte tillräcklig demokratisk legitimitet.
5. Rättvisa. Det är den inre marknaden som är EU:s kärna, inte euron, och alla länder måste ha lika mycket att säga till om, även om eurozonens samarbete fördjupas
Men betyder då det här att Storbritannien kommer att lämna EU? Det beror helt på vad framtiden för med sig och i vilken riktning EU går. Men de första reaktionerna runt om i Europa var nästan genomgående nega- tiva. ”Vi kan inte ha ett Europa à la carte”, tyckte Frankrikes utrikesminister Laurent Fabius. Hans kollega Carl Bildt twittrade att om Cameron får som han vill kan resultatet bli ett 28-växlat Europa: ”Bara en enda röra”. Räkna med att talet kommer bli ett av de stora samtalsämnena på World Economic Forum i Davos där Cameron är en av gästerna.
Cameron hoppas ändå på att länder som Sverige, Danmark, Nederländerna och Tyskland ska lyssna på vad han har att säga och åtminstone delvis vara med på tåget. De nordeuropeiska länderna är traditionellt mer frihandelsvänliga än de i syd, och utan Storbritannien kan de inte blockera mer protektionistiska idéer från krisländer som vill skydda sina egna ekonomier.
Oavsett om Storbritannien lämnar eller inte så har åtminstone David Cameron lyckats med en viktig sak: Att sätta i gång en ordentlig idédebatt om EU och vart unionen är på väg. Det behöver Europa mer än någonsin i dessa kristider
