Det sade professor Lars Calmfors, Institutet för internationell ekonomi och ordförande i Finanspolitiska rådet, vid ett seminarium om eurokrisen på fredagen.
Enligt honom skulle den, hittills ej utnyttjade, krisfaciliteten kunna användas vid en mindre kris, men han har svårt att se att det skulle finnas politiska förutsättningar för att klara ännu en stor kris eftersom Tyskland sannolikt skulle motsätta sig detta.
Han exemplifierade med krisen i Argentina där inte heller IMF kunde säkerställa en ”ordnad” betalningsinställelse.
– Man får bara be till Gud att det inte går så långt, sade Lars Calmfors.
Vare sig Lars Calmfors eller Harry Flam, även han professor vid Institutet för internationell ekonomi, tror att Grekland kommer att kunna undvika att ställa in sina betalningar.
Harry Flam tror det är sannolikt att Portugal, Irland och Spanien klarar sig, med brasklappen att om Grekland faller så ökar trycket på de andra problemländerna och då är det osäkert om dessa klarar sig. Om detta inträffar kanske även trycket på Italien och Frankrike ökar och ”då vet man inte riktigt vad som kommer att hända”.
Lars Calmfors sade sig även ”ej vara så säker” på om övriga PIGS-länder kommer att klara sig från betalningsinställelser och lyfte dessutom fram Frankrike och sade att de är ”lika illa ute som Portugal om man ser till siffrorna, men marknaden har inte förstått det än”.
Enligt Lars Calmfors finns det fortsatta risker för systemkollaps och det finns också en stor risk för att alternativet till skuldkonsolidering skulle vara ännu värre.
– Man är tvungen att välja mellan pest och kolera, sade Lars Calmfors och tillade att länderna kan tvingas till obetingad konsolideringsstrategi, som Sverige på 1990-talet. Skillnaden är att euroländerna inte har någon egen valuta som kan falla i värde och bidra till en exportledd tillväxt, utan enda chansen är, enligt honom, att hålla tillbaka lönerna.
Båda ekonomerna betonade att det inte finns någon lätt väg tillbaka för länder som försatt sig i ett sådant svårt ekonomiskt läge som exempelvis Grekland. Kostnadsläget måste anpassas under lång tid för att få tillbaka konkurrenskraften.
Oavsett vad Europeiska rådet beslutar om bland annat krismekanismer och makroekonomisk övervakning anser Lars Calmfors att det absolut viktigaste är att det finns strama nationella ramverk.
Båda ekonomerna är fortsatt positiva till ett svenskt euro-medlemskap av politiska skäl. Lars Calmfors ser ingen poäng med att aktualisera frågan just nu utan tycker att det vore en fördel om ”dimmorna skingras” kring hur reglerna ska tillämpas. Harry Flam anser att de ekonomiska argumenten för Sverige att gå med är starkare i dag än skälen emot och hänvisar bland annat till att Riksbanken i princip har följt ECB:s räntesättning.
– Vi kommer att gå med förr eller senare, det är jag fullkomligt övertygad om, sade Harry Flam.
Nils Lundgren, nationalekonom och tidigare partiledare för Junilistan, tror inte att euron finns kvar om 15 år, i så fall bara med en liten kärna av länder med Tyskland i centrum.
