När det rör sig om sådana belopp brukar det vara kandidaten själv som betalar kampanjen ur egen ficka (läs: New York-borgmästaren Michael Bloomberg, förre New Jersey-guvernören Jon Corzine med flera).

Och Adelson är rik – god för 21 miljarder dollar och skänker sådär 5 eller 10 miljoner dollar i taget, först för att gå till kandidaten Newt Gingrich innan denne tvingades ge upp och nu till Mitt Romney.

En gång intervjuade jag Sheldon Adelson för SvD:s räkning. Han myste då i vad som skulle bli ena nya museilokalen i kasinohotellet The Venetian. Mästerarkitekten Rem Kolhaas var också på plats för att beskriva kontrasten mellan de rostbruna släta väggarna i stål och de gamla mästerverken i gyllene ramar från ryska Eremitaget.

Det äventyret blev tyvärr kortlivat och museerna fick stängas. Det ledde för övrigt heller aldrig till samma rubriker som valåret 2012 när det är ett par frågor som engagerar Adelson: staten Israels framtid och facket i USA – och oron för att Barack Obama skulle förgöra sina motståndare under en andra period.

– Jag gör vad som krävs, så länge som det är moraliskt, etiskt, principfast, lagligt, sa Sheldon Adelson i ett exklusivt samtal om kampanjdonationerna i sin lyxsvit i Las Vegas med sajten Politicos Mike Allen.

Enligt Allen granskas Adelsons koncern Las Vegas Sands Corp. av federala utredare för eventuell inblandning i penningtvätt. Adelson hävdar att denna granskning började först efter det att hans donationer blev kända.

Till bakgrunden hör ju förändringar i kampanjfinansieringen i och med ett omstritt HD-utslag 2010. I år har några hundra miljoner dollar flutit in till så kallade super-pacs utan direkta (men väl indirekta) band till kandidaterna. Men intressant nog görs det sammanställningar i dagarna som tyder på att super-pac-pengarna hittills inte fått så stor betydelse som man trodde.