För att vara centralbanksspråk är kritiken mot IMF inte nådig. I månadsbrevet för september, som finns att läsa på Bundesbanks hemsida, varnar tyskarna för att den internationella valutafonden utökat sina befogenheter för mycket och att den blivit väl riskbenägen under krisen.

”Genom att ha tagit på sig alltför höga risker skulle IMF kunna utvecklas från en likviditetsmekanism till ett kreditinstitut”, skriver den tyska centralbanken och fortsätter med att konstatera att en ”sådan utveckling inte är förenligt med fondens rättsliga och institutionella avtal” och att det försvårar möjligheten att risksäkra valutafondens lån.

Enligt Bundesbank har IMF förändrats så mycket de senaste åren att man riskerar att inte klara av sin kärnverksamhet: att övervaka och förhindra kriser och att ställa pengar till förfogande vid akuta behov. Tyskarna anser att IMF istället börjat bli för yviga i sin verksamhet och alltmer tagit på sig de privata långivarnas roll.

”I den senaste finanskrisens spår har IMF starkt utvidgat sin finansieringsfunktion för medlemsländer för att bekämpa krisen och hindra en spridningseffekt”, står det i månadsbrevet.

”Det innebär inte bara en fara för att [IMF] blir överbelastat i sin institutionella uppbyggnad, det kan också minska framgångarna i de anpassningsprogram man stöder”.

Hur IMF-chefen Christine Lagarde reagerar på kritiken återstår att se, men Bundesbanks chef Jens Weidmann har de senaste veckorna gjort sig minst sagt impopulär hos den europeiska centralbanken ECB. Weidmann har anklagat även ECB att sträcka sina befogenheter för långt och gjorde i ett tal nyligen en liknelse där han indirekt framställde ECB-chefen Mario Draghi som djävulen Mefisto i Goethes Faust. I den pjäsen råder djävulen den som inte har pengar att helt enkelt trycka nya. Jens Weidmann har flera gånger anklagat ECB för att skapa inflation med sitt nya program för att köpa obegränsade mängder av krisländernas statspapper.