Flygbladets budskap kunde inte vara tydligare: ”David Cameron, lyssna på folket. Över 60 procent vill ha en folkomröstning om EU”. Avsändare är organisationen ”Campaign for a referendum” som samlar brittiska parlamentsledamöter och Europaparlamentariker tvärs över partigränserna.

– För mig är det en fråga om demokrati. Det brittiska folket har inte fått frågan vad de tycker om EU, säger Kate Hoey som är parlamentariker i underhuset för Labour och som tillägger att ingen britt under 54 år har fått ta ställning till Storbritanniens vara eller inte vara i den europeiska unionen.

Det Kate Hoey syftar på är att den senaste brittiska folkomröstningen om dåvarande EG hölls 1975. Då röstade en klar majoritet för att stanna kvar i det ekonomiska samarbetet, men sedan har folket inte fått säga sitt om vare sig euron eller det fördjupade samarbetet i unionen. Labourledamotens kritik är inte nådig:

– Alla de tre stora partierna har samarbetat i en liten mysig kartell för att förhindra en debatt om EU. De vet att folket skulle rösta nej till ett brittiskt medlemskap om de fick chansen, säger Kate Hoey som inte enbart står bakom Campaign for a referendum utan även är engagerad i organisationen People’s Pledge.

Dess motto är att ”folket, inte politikerna, ska bestämma vår framtid i Europeiska unionen”, ett krav som över 125000 britter signerat sedan starten förra våren.

People’s Pledge har dessutom arrangerat tre lokala folkomröstningar där 9 av 10 sagt ja till att ett nationellt val om EU bör hållas. Nu senast i augusti där två valkretsar i Manchesterområdet, förorten Cheadle och närliggande Hazel Grove, röstade ja med 86,6 respektive 88,5 procent. Att det enbart var en dryg tredjedel av väljarna som gick och röstade slog arrangörerna bort med att det minsann är bättre än i många lokalval.

EU-motståndet kan tyckas vara lika brittiskt som en kopp te, men faktum är att kritiken mot unionen ökat kraftigt under krisen. I den eurobarometer som Bryssel publicerade i somras, och som kommer med jämna mellanrum, var det bara 16 procent av britterna som sade att de litar på EU. Det är sämst i hela unionen, till och med lägre än krisdrabbade Greklands 19 procent. (I Sverige säger 36 procent att vi litar på EU.) Bara en av hundra britter har en ”väldigt positiv bild”, även det lägst av alla länder.

– Vi har alltid varit skeptiska, men det har blivit värre, säger Philip Whyte som arbetar på tankesmedjan Center for European Reform, och tillägger att han själv är för Europa, men att det inte är lätt just nu.

Att motståndet stiger beror enligt honom, förutom själva eurokrisens alla stödpaket, på en ökad känsla av att det var en ekonomisk frihandelsunion man gick med i, inte en politisk klubb, och att landet klarar sig även utan EU. Samtidigt pratar allt fler om en så kallad ”brixit”, ett brittiskt EU-utträde och en ordlek på engelskans exit.

I början av augusti skrev den japanska investmentbanken Nomura i en analys att det ”blir allt troligare” att Storbritannien lämnar EU så småningom. Ett scenario Philip Whyte inte ser som otroligt.

–För nio månader sedan hade jag sagt att det är 30 procents sannolikhet att det blir en folkomröstning. Nu skulle jag säga att det är 50 procents chans att det blir inom 4–5 år, säger han och påminner om att den brittiska regeringen tillsatte en utredning i somras som ska ta fram en lista på hur mycket av örikets inre angelägenheter som bestäms i Bryssel, och vilka frågor man ska kräva att få tillbaka makten över.

–Premiärminister Cameron har ett ofantligt tryck på sig. I det egna partiet finns två skolor, där majoriteten är EU-kritisk och de som är för går att räkna på ena handens fingrar, säger Philip Whyte och skrattar till när han konstaterar att brittiska politiker är sällsynt naiva när det kommer till EU och att det knappast går att föra tillbaka självbestämmandet över vissa frågor till London.

–De har alltid vara dåliga på att förstå spelet i Bryssel. Jag tror knappast att de andra länderna kommer att tillåta Storbritannien att börja välja ut russinen i kakan av EU-samarbetet, det är ett paket, säger han.

Vänsterpolitikern Kate Hoey tror tvärtom att de övriga EU-länderna kommer tvingas anpassa sig till Storbritanniens krav.

–Vi klarar oss bättre utan EU. Det är klart att de kommer fortsätta att handla med oss även om vi lämnar, hur skulle de inte kunna göra det?

Så när tror hon då att det är realistiskt att en folkomröstning äger rum, om den nu sker?

–Alla förstår att det är dags för folket att säga sitt. Jag tror att det blir av efter nästa val. Under 2016, men jag är hoppfull. Det kan bli tidigare om euron bryter samman, säger Kate Hoey.

Allt fler britter vill ha en ny folkomröstning om Storbritanniens EU-medlemskap. Enligt organisationen ”Campaign for a referendum” (vars hemsida syns ovan till höger) är siffran nu 60 procent. Den pågående eurokrisen har också underblåst skepticismen mot såväl valutan som unionen och många pratar nu om en så kallad brixit – ett brittiskt utträde och en ordlek på engelskans exit. Ovan till vänster Europeiska centralbankens huvudkontor i Frankfurt.