Tänk dig att träna för en uppgift hela ditt liv och sedan få chansen. Och när det sen verkligen gäller, så är det på allvar. På riktigt. Typ att hela världsekonomin vilar på dina axlar.

Ungefär den situationen har Ben Bernanke hamnat i. Som ekonomiprofessor ägnade han sig åt 1930-talsdepressionen i USA. Inte bara varför den inträffade, utan kanske framför allt om hur den kunde ha undvikits.

Nu använder han sin kunskap. Förra veckan slog han till med QE3, tredje fasen av kvantitativa lättnader. Resultatet blev kraftiga uppgångar på världens alla börser. Men, för den som i förväg ville veta hur han skulle agera så fanns ett tio år gammalt facit.

• LÄS OCKSÅ: Dr Dooms Fed-attack: ”Bernanke borde avgå”
• LÄS OCKSÅ: Desperationen blir allt större

I november 2002 håller den av president Bush nyutnämnde Bernanke sitt första stora tal som medlem i centralbankens styrelse. Talet handlar om hur de bör agera om det finns risk för att amerikansk ekonomi skall gå in i en negativ spiral.

Först ska styrräntan ner till noll. Sedan ska centralbanken köpa statsobligationer med långa löptider, och om dessa inte räcker till så köper man bolåneobligationer. Allt för att pressa ned räntorna. Och det var ungefär detta som Bernanke sa häromdagen. Han lovade att styrräntan skulle vara nära noll fram till 2015, och att de ska köpa stora mängder obligationer fram till dess att arbetslösheten fallit ordentligt.

Men vad händer om detta inte skulle räcka? Vad är nästa steg om inte den amerikanska ekonomin tar fart och börserna stiger ytterligare? Vad är QE4?

Ja, det är bara att bläddra fram i talet. Sen blir det skattesänkningar med hjälp av nytryckta dollarsedlar, eller som han kallar det ”att med helikopter släppa ut pengar”. Men hur kan egentligen lite fler gröna papperslappar påverka den riktiga ekonomin?

Nobelpristagaren Paul Krugman citerar ofta en artikel från 1977 i Journal of Money, Credit, and Banking av Joan och Richard Sweeney. Han säger själv att den gav insikter som förändrade hela hans liv.

Den handlar om ett barnvaktskooperativ i Capitolium, unga jurister i den amerikanska administrationen som då och då vill ha barnpassning, men inte vill anlita svart arbetskraft. I stället hjälper de varandra. Om du passar mitt barn i en timme så får du en kupong. Och så kan jag passa dina barn mot kuponger.

• LÄS OCKSÅ: Bernankes bazooka skrämmer
• LÄS OCKSÅ: Fed brassar på med kraftiga stimulanser

Allting är frid och fröjd i kooperativet tills kupongbrist uppstår. I stället för att anlita barnvakt så vill alla passa barn för att skaffa sig kuponger. Men, eftersom alla vill ha fler kuponger och ingen därför vill lämna bort sina barn så kraschar verksamheten. Det blir recession.

För att höja efterfrågan införs regeln att alla måste gå ut regelbundet. Ingen succé. Till sist trycker man mer kuponger och delar ut till alla (dock inte via helikopter). Och så kör det i gång igen. Tillbaka till fullt resursutnyttjande.

Allt hade nu varit frid och fröjd, om man inte hade tryckt för många kuponger…

Det blir inflation och priset för barnvaktandet stiger. Så när man väl har löst ett problem står man inför nästa. Detta oavsett om man kallas för Helikopter-Ben eller inte.