Fyra stora taklampor kastar ljus över det trettiotal personer som sitter nedsjunkna i den smått sjaviga konferenslokalen i Virginia. De guldfärgade gardinerna som är tänkta att ge motorvägshotellet strax utanför Richmond mer glans har snarare motsatt effekt. Stämningen är bister. Inte många säger något i onödan.

Svenskättade Teresa Malmquist har, liksom nästan alla andra i rummet, sedan länge fyllt i den ansökan som arbetstagaren lagt fram bredvid sju informationsblad om försäkringar, löneförmåner och aktieprogram. Efter närmare en timmes väntan kliver hon ut på heltäckningsmattan och till den intilliggande korridoren. Där upprepar representanten från skogsföretaget, som har sex jobb att tillsätta, samma procedur som tidigare: Han skakar hand, bläddrar snabbt igenom ansökningen, ställer en kort ja- eller nej-fråga och tar sedan i hand igen. Allt är oftast över på mindre än en minut.

– När man blir över 40-45 år så är det svårt. Arbetsgivarna vill ha en särskild typ av person – ung, driven och någon som verkligen tar för sig. Men min generation är inte stöpt i den formen, säger Teresa Malmquist, 55 år, och ger ifrån sig en tydlig suck.

• LÄS OCKSÅ: ”Samma problem oavsett valvinnare”
• LÄS OCKSÅ: Svenska bolag vinnare vid Obama-seger

Förutom diverse ströjobb i lagerlokaler, butiker och restaurangstånd, inte minst när det lokala baseballaget Flying Squirrels har hemmamatcher, har Teresa Malmquist varit utan arbete sedan 1996. Hon tillhör därmed den skara långtidsarbetslösa som troligtvis aldrig mer kommer att få en fast heltidstjänst.

En utredning från centralbankens kontor i San Francisco pekade nyligen på att de som stått utan arbete i mer än sex månader enbart har 10 procents chans att finna ett nytt arbete. Dystra siffror eftersom exakt 40 procent – eller 5 miljoner människor – klassas som långtidsarbetslösa i dagens USA.

– Jag lägger sex timmar om dagen på att hitta ett nytt jobb, men det är kämpigt. Inte sällan krockar det dessutom med att jag måste ta hand om min mamma, säger Teresa Malmquist.

Eftersom utgången i presidentvalet är given i många delstater är det i vågmästardelstater som Virginia, som antingen kan rösta demokratiskt eller republikanskt, som årets val kommer att avgöras. I dagsläget får det sägas finnas ytterligare åtta så kallade swing states: Colorado, Florida, Iowa, Nevada, New Hampshire, North Carolina, Ohio och Wisconsin. Arbetslösheten i de här delstaterna får därför sägas vara viktigare än i landet som stort.

I genomsnitt ligger arbetslösheten i de nio vågmästardelstaterna på 7,8 procent, lägre än det nationella snittet på 8,1 procent. Skillnaden dem emellan är dock stort. I exempelvis Nevada uppgår den officiella arbetslösheten till hela 12 procent medan Iowa har 5,5 procent.

I en klar majoritet av delstaterna är arbetslösheten visserligen bättre än för ett år sedan. Men samtidigt har antalet personer utan jobb såväl ökat under de senaste månaderna som sedan Barack Obama klev in i Vita Huset i januari 2009. De två undantagen är Iowa och Ohio.

• LÄS OCKSÅ: Byte av president viktigast av allt
• LÄS OCKSÅ: Miljardär stöder Obama

I den sistnämnda delstaten har arbetslösheten sjunkit från 8,6 procent till 7,2 och dess vikt går inte att ta miste på – ingen republikansk presidentkandidat har vunnit kampen om Vita Huset utan att ha stöd från Ohio.

Barack Obama leder visserligen i samtliga nio vågmästardelstater för tillfället, men det kan svänga fort. Och i många av dem matas det ut kampanjbudskap rörande just arbetsmarknaden. Barack Obama försvarar inte sällan utvecklingen med att han tog över ett land i kris, att såväl recessionen som finanskrisen började under hans företrädares tid.

Republikanernas utmanare Mitt Romney menar däremot att Barack Obamas politik i det närmaste varit katastrofal för näringslivet och satt krokben för återhämtningen.

– Ekonomin är inte bra, det vet vi. Men det är samtidigt upp till individen att ta sitt ansvar, att söka jobb och fixa något. Hur ska USA komma ur krisen annars? Det spelar ingen roll vem som är president, säger Dwayne Stokes som varit utan arbete i tre dagar. Även han är på plats i motorvägshotellet för att söka jobb hos skogsföretaget. Och enligt honom är utgången given.

– Jag förlorade mitt förra jobb på grund av strul med bilen, men jag har tidigare jobbat i marinkåren i åtta år. Med den bakgrunden kommer jag utan tvekan att få ett jobb.

• WALL STREET-BLOGGEN: Obama bryter mot lagen för att putsa jobbsiffrorna

I Virginia ligger arbetslösheten på 5,9 procent. Delstaten klarade sig bättre än många andra undan recessionens effekter, inte minst tack vare sin närhet till myndighetsmeckat Washington DC. Men likväl är läget pressat intygar såväl Dwayne Stokes som Teresa Malmquist.

– Även om Virginia har en förhållandevis låg arbetslöshetssiffra så är jobben nummer ett i det här valet. Jag vet många som står utan jobb här i Virginia och har gjort det länge, säger Dwayne Stokes som kommer att rösta på den sittande presidenten den 6 november.

Teresa Malmquist däremot har ännu inte bestämt sig.

– Jag gillar inte att det bara finns två partier, att jag bara kan välja på republikanerna eller demokraterna. Det är som att välja mellan Pepsi eller Coca-Cola men vilja ha mjölk.

Gå till SvD:s specialsajt om presidentvalet

Ställ dina frågor om presidentvalet i USA

Hur fördelas elektoraten? När stänger vallokalerna? Hur är ställningen i senaten? SvD:s Karin Henriksson besvarar frågor om presidentvalet på karin.henriksson@svd.se