Tyngden på sedelbuntarna är dock ett av zimbabwiernas mindre problem. Med 80 procents arbetslöshet och utbredd hunger är de glada om de över huvud taget kan lägga händerna på kontanter.
Zimbabwe släpper inte in utländska journalister. SvD Näringsliv har därför per telefon gjort intervjuer med ett par zimbabwier om hur man klarar vardagen i landet med världens högsta inflation: 100000 procent. Av säkerhetsskäl kallar vi dem Annie och John.
Under samtalet med Annie bryts linjen när vi kommer in på det utbredda missnöjet med Robert Mugabes regim.
–Äsch, det händer hela tiden. Jag är van. Om man talar om vissa saker bryter de. De lyssnar på allt, läser brev och e-post, förklarar Annie när vi återupptar samtalet.
Hur klarar man vardagen med 100000 procents inflation?
–Svaret är att många inte alls klarar sig. De svälter. Och tänk på att en fjärdedel av befolkningen lämnat landet.
–Många lever på sidoaktiviteter, som att köpa och sälja varor från grannländerna. Det blir mer byteshandel, eftersom kontanterna är värdelösa.
Inför valet den 29 mars har dock vissa saker ändrats till det bättre.
–Det har börjat dyka upp varor i butikerna. Jag tror det beror på att priserna inte kollas så hårt längre. Förra året arresterades tusentals affärsmän och butiksinnehavare för att de brutit mot priskontrollen, förklarar John.
–Det finns både majsmjöl och ägg. Länge var det omöjligt att hitta kött, eftersom alla slakterier stängt på grund av priskontrollen. En del har öppnat igen. Nu finns det kött och kyckling. Jag tror det beror på valet, säger Annie.
Den nya 10-miljonersedeln räcker inte långt. En liter mjölk kostar 5 miljoner, ett bröd 3 miljoner.
–När jag handlar mat till familjen måste jag ta med 200–300 miljoner dollar. Det blir tjocka buntar.
–Vi handlade i helgen för flera dagars behov: ägg, kött och några läskedrycker. Inget dyrt. Vi betalade 450 miljoner.
–På vissa håll kan man handla med hårdvaluta, som US-dollar eller sydafrikanska rand. Men det sker i hemlighet, i folks hem, hos dem som varit i Sydafrika och bunkrat.
Offentliganställda tjänar 50–500 miljoner i månaden, motsvarande 12–120 kronor. De som ännu har jobb föredrar att få sin lön i varor. Annie jobbar på ett litet företag.
–De anställda får majsmjöl, socker och olja, lite sojabönor. En del kontanter också, men de skyndar man sig att göra av med. I morgon är pengarna bara värda hälften. Lönen räcker inte ens till bussen, den kostar 3 miljoner enkel resa. Man går eller cyklar.Folk är verkligen desperata nu.
I fredags var en US-dollar värd 25 miljoner Zimbabwe-dollar på den svarta marknaden – som alla använder – medan officiell kurs var 30000.
–Man måste vara försiktig när man växlar, man kan råka mycket illa ut om polisen upptäcker en. Det är dessutom olagligt att äga mer än 500 miljoner (120 kronor). Det kallas olaglig hamstring.
–Bara den politiska klassen kan få hårdvaluta från centralbanken till officiell kurs. De kan sedan växla svart och tjäna förmögenheter, förklarar John.
Det är en del av det belöningssystem som den zimbabwiska maktpyramiden vilar på, enligt Johns beskrivning:
–Man ser fortfarande många rika, med nya dyra suv-bilar. Allt bygger på belöningar. Mugabe köper lojalitet. Först delade han ut farmer som han tagit från de vita. Nu tar han över gruvindustrin och kräver 51 procents ägande. Näst i tur står andra privatföretag. Men till slut finns inget kvar att ta, då kan han inte längre dela ut sina belöningar.
Det som återstår av ekonomin bygger till stor del på remisser, hemskickade pengar från tre–fyra miljoner exilzimbabwier. För regimen ger det dubbel avans. Dels har man blivit av med missnöjda regimkritiker; utomlands kan de varken rösta eller revoltera. Dels skjuts kollapsen på framtiden när de förser landet med hårdvaluta.
Andra som tjänar på dagsläget är världens näst största sedeltryckeri, tyska Giesecke & Devrient. De får 5 miljoner kronor i veckan för att leverera nytryckta underlag för sedlar.
Varje vecka flygs mer än 400000 sedelark om vardera 40 sedlar in, som stämplas lokalt med värdet 10 miljoner zimbabwiska dollar. Varje last får det astronomiska värdet 170 triljoner Zimbabwe-dollar. Uppgiften kommer från brittiska Sunday Times.
