Göran Tunhammar, Urban Bäckström och Wanja Lundby-Wedin kan andas ut. Men det kan bli en kortvarig andhämtning. Risken är att de nu får en debatt på halsen som handlar om internkorruption och lydiga tjänstmän som går i deras ledband.

Här har vi alltså en av de mest uppmärksammade företagsskandalerna under detta år. Att tidigare vd Christer Elmehagen har myglat tycks alla överens om. Att han inte beviljades ansvarsfrihet på AMF:s bolagsstämma idag, var därför enligt förväntningarna.


Men styrelsen är inte utan skuld. Massiv kritik har riktas mot hela styrelsen och framför allt mot ordförande Göran Tunhammar, som också var ordförande i ersättningskommittén, som tog fram det jättelika pensionsavtalet åt Elmehagen. Det kostade AMF 60 miljoner kronor under 10 år. Även LO-basen Wanja Lundby-Wedin (avgick idag efter 15 år i AMF:s styrelse) och Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström har kritiserats hårt.

Men när det kom till dagens bolagsstämma gav alltså ägarna styrelsen sitt fulla stöd. Ansvarsfrihet beviljades för samtliga ledamöter i styrelsen för verksamhetsåret 2008.

Till saken hör att AMF endast har två ägare, LO och Svenskt Näringsliv. Det var alltså höga tjänstmän från organisationernas två kanslier som hade att ta ställning till att ge ansvarsfrihet åt sina två högsta chefer. Trovärdighetsproblemet är uppenbart. Hade tjänstmännen verkligen AMF:s sparares intressen i första rummet. Eller handlade det om att rädda skinnet på sin egen chef.


Ägarrepresentanterna hävdar att ansvarsfrihet inte kan utkrävas av en styrelse för ett pensionsavtal som slöts för många år sedan, som i Elmehagens fall. Det är juridiskt inte möjligt, enligt dem. Men här verkar det finnas delade meningar. Vissa jurister som SvD Näringsliv varit i kontakt med hävdar att det visst är möjligt.

Oavsett detta sätter dagens beslut fingret på en problematik som AMF behöver hantera – att i möjligaste mån eliminera en beslutsprocess som får AMF:s kunder att misstänka att man inte har spararnas bästa för ögonen ständigt och jämt.