Den typiska båtköparen är inte längre en självlärd medelålders man i vegamössa med en klar uppfattning om vad som är bra och dåligt i en båts konstruktion och utrustning. Idag är ofta köparna av större fritidsbåtar välutbildade människor med krävande jobb. De har ibland varken tid eller lust att sätta sig in i köpets eventuella fallgropar eller skötseln av båten och all dess teknologi. De vill kunna använda båten och kräver att den fungerar, men vill inte behöva lära sig hur man gör rent förgasaren eller luftar dieseln för det. Ofta kan de betala, så det är inte ovanligt att vårrustning, service och vinterkonservering sköts av marinor och varv.

Trots detta uppskattar besiktningsmannen Eje Wåhlstedt att bara 10 procent av alla båtköp genomförs med hjälp av en besiktningsman. Det är ganska förvånande, med tanke på att det är ett säkert sätt, hur okunnig man än är om båtar, att ta reda på hur bra skick det man är spekulant på är. Eje Wåhlstedt har blivit anlitad i efterhand av kunder som köpt motoryachter för 25 miljoner kronor, utan att först låta besiktiga dem.

– För 100 år sedan bestod en båt till 100 procent av skrov, köl, roder, mast och motor – det man kunde se. Idag utgör detta 20 procent av båten, säger Eje Wåhlstedt.

– Köparna ser blank gelcoat och fina dynor i ruffen. Sedan är de kära och då är det lätt att trilla dit. Idag är båtarna så avancerade att även besiktningsmän ibland har svårt att förstå dem.


Eje Wåhlstedt är utsedd av Sjöfartsverket och förordnad av Stockholms Handelskammare för besiktning och värdering av fartyg och fritidsbåtar. Han har besiktigat båtar sedan 1976. Före det var han själv båtbyggare, bland annat konstruerade han och byggde Nomad-båtarna.

Ett problemområde i dagens båtkonstruktioner är det som kallas innerliner. Detta är enkelt uttryckt en eller flera plastmoduler bestående av större delen av båtens inredning. Dessa gjuts för sig och lyfts sedan i skrovet där de fästs med ett slags hållfast spackel. På det viset blir båtens inredning en del av skrovet och bidrar med styvhet. Dessutom får man fina ytor i till exempel stuvutrymmena. Men samtidigt bildas ett dolt innandöme mellan innerliner och skrov som är väldigt svårinspekterat.


I äldre plastbåtskonstruktioner (som dock kan dras med andra problem) var det bara att lyfta på däcksluckan och titta på skrovets insida. Då var det en enkel sak att upptäcka om det stod vatten i båtens kölsvin (längst ner i skrovets vinkel). Det kan man alltså inte alltid idag.

– Nya båtar har helt nya problem. Dimensioneringen är väldigt fint beräknad idag. Om båten inte sätts ihop rätt kan felen därför bli förödande, säger Eje Wåhlstedt.

Alltså är man inte på den säkra sidan bara för att man tänker köpa en nyare båt. Inte heller kända märken med solitt kvalitetsrykte är en garanti för att båten är felfri. Eje Wåhlstedt har sett hårresande konstruktionsfel i båtar, även från de mest välrenommerade varven på den svenska marknaden.

– Kvalitetsbegreppet är överskattat. Det spelar ingen roll hur fina material man använder eller vem som ritat båten – om den inte sätts ihop rätt eller om man har för bråttom vid till exempel plastningen blir det fel ändå, säger Eje Wåhlstedt.


En utförlig besiktning av en 8,5 meter lång båt kostar ungefär 10 000 kronor. Då får man en grundlig genomgång av båten och ett protokoll där det tydligt redogörs för båtens och dess systems livslängd, samt vad som behöver göras och inom vilket tidsspann. Det är väl investerade pengar med tanke på att det man tänker köpa ofta kostar flera hundra tusen kronor och, om man har otur, kan komma att kosta tusentals kronor till i reparationer.

Om att köpa båt