– Det är nog ingen nackdel att stå utanför. Sverige bör inte gå med nu i alla fall. För mig är frågan inte aktuell nu, säger han till E24.

Fram till i fjol satt Anders Wijkman i Europaparlamentet som ledamot för Kristdemokraterna. Och som Europaparlamentariker har han hela tiden varit en varm euroanhängare. I folkomröstningen i september 2003 var han en av ja-sidans frontfigurer. Men nu, när euron skakas av krisen i Grekland, framhåller Anders Wijkman bristerna med EMU.

– Jag har hela tiden haft misstanken att om EU inte utrustas med en stark finanspolitisk förmåga så skulle det vara risker med den här valutaunionen. Det har varit svagheten i hela projektet. Jag är inte särskilt förvånad över att det här sker.

Anders Wijkman tycker dock fortfarande att valutaunionen är en logisk följd av att det politiska samarbetet.

– När jag tog ställning för valutaunionen så var det mer ett politiskt ställningstagande än ett ekonomiskt ställningstagande.

För att euron ska överleva, vilket han hoppas, så måste det till en fördjupning av unionen, annars ”kommer vi att få se fler kriser av det här slaget”.

– När den politiska samordningen i alla fall inte har ökat så känns det som att det här är ett projekt som har väldigt mycket frågetecken.

Han har fortfarande visionen av ett mycket starkare politiskt samarbete i Europa och för att uppnå det är valutasamarbetet en viktig dimension. Det är nödvändighet inför framtiden att Europa är en tydlig röst i en globaliserad värld och för att kunna göra det med kraft krävs det ett valutasamarbete. För att nå dit behövs ett större inslag av överstatlighet.

– Det krävs en bättre samordning av ekonomi och finanspolitik och mera muskler i Bryssel. Utan det så tror jag att det här kommer att vara ett skakigt projekt, säger Anders Wijkman.

Robert af Jochnick är grundare av och styrelseordförande för det globala kosmetikföretaget Orifllame, som är noterat på Stockholmsbörsens storbolagslista. Under folkomröstningskampanjen var af Jochnick en av ja-sidans ivrigaste förespråkare.

Nu, med de grekiska erfarenheterna i bagaget, uttrycker han sig mer försiktigt och menar att Sverige ska ”vänta och se” med ett eventuellt euromedlemskap.

– Sverige bör absolut avvakta som det ser ut nu. Min förhoppning är att euron ska överleva och kunna stabiliseras.

Genom att tillåta länder att bryta mot regelverket och att ha en så slapp kontroll så är det politikerna som har ansvaret för att det blivit så stora problem för euron, anser af Jochnick.

– Om euron överlever så förlorar Sverige på att inte vara med. För svenska företagare är det en nackdel att inte kunna handla med en valuta där deras största handelspartner finns.

Han säger att det visserligen ser bra ut för Sverige nu. Men efter valet kan det bli problem och då kan det på nytt finnas risker för att det uppstår en spekulation mot kronan, likt den situation som rådde i början på 1990-talet.

Agneta Dreber, vd för branschorganisationen Livsmedelsföretagen, var en av dem som argumenterade för ett svenskt medlemskap i EMU inför folkomröstningen 2003. Och hon har inte ändrat uppfattning.

– Jag tycker fortfarande att Sverige bör gå med. Jag kan ju inse att det funnits vissa perioder efter folkomröstningen då det varit bra för oss att vara med. Men för mig handlar det mer om att vi är en del av EU och jag tycker att vi ska vara med i det europeiska samarbetet fullt ut, säger Agneta Dreber.

Inte heller Pia Nilsson, vd för Fondbolagens Förening, ett annat av ja-sidans draglok i folkomröstningskampanjen, har ändrat uppfattning sedan folkomröstningen.

– Gemensam valuta är en del av gemenskapen och att vi ska stå utanför för att det skulle vara bättre för oss, vilket jag dessutom inte tror, tycker jag är en mycket tråkig attityd, säger hon i en kommentar och fortsätter:

– Grekland har problem. Kanske kan medlemskap i EU och euron göra det något lättare för dem att genomföra nödvändiga förändringar genom både stöd och krav från de övriga EU-länderna.