Att det finns ett stort mått av ”svassande” eller kanske ännu värre en amoralisk inställning till makten inom det svenska näringslivet och då inte minst inom den så kallade Wallenbergsfären är visserligen förståeligt, (Vem vill riskera sin karriär bara för att stå för några principer?), men tyvärr ett stort problem.
Än värre är det om denna underdåniga eller pragmatiska, (”tjänster och gentjänster”), hållning också präglar samhället och dess institutioners agerande, som den Juridiska fakulteten vid Stockholms Universitet.
För en utomstående är det svårt att se att utnämnandet av Peter Wallenberg till hedersdoktor inte är just en gentjänst för att de stiftelser som han faktiskt bara råkar vara ordförande i också gett stora donationer till Stockholms universitet.
En jämförelse kan här göras av kritiken mot Örebro ”Universitet” när de utsåg dåvarande statsminister Göran Persson till hedersdoktor efter det att regeringen upphöjt den tidigare högskolan till universitet.
Visserligen kan man ifrågasätta värdet av en doktorshatt, men det är uppenbart att fåfänga, (med titlar, ordnar och annat) skattas högt av dem som har klättrat en bit upp i den Maslowska behovstrappan.
Peter Wallenberg har också fler doktorshattar än vad ”medelsvensson” har plats för i sina garderober, men denna doktorshatt i juridik passar särskilt illa. Som Jonas Ebbesson lyfter fram i sitt mail kan ifrågasätta Peter Wallenbergs syn på bärande delar i den svenska grundlagen, som alla människors lika värde, (regeringsformen) och yttrandefriheten.
Peter Wallenberg behandlas som statsman, eller kanske snarare som ett statsöverhuvud med arvsrätt, vilka åtnjuter det i juridiska sammanhanget absurda privilegiet att de står över lagen.
Peter Wallenberg tycks i linje med detta stå över de regler som gäller för flertalet som är verksamma i det svenska näringslivet. Det mest flagranta exemplet på detta är den pension som han lyfter från Investor sedan 1999, (för 2007 uppgick den till 15 miljoner kronor), efter att ha varit anställd vid bolaget under kort tid efter det att han avgick som styrelseordförande 1997. Före det uppbar han styrelsearvode från Investor, liksom konsultarvoden från andra sfärbolag.
En annan fråga gäller utkrävande av ansvar. Peter Wallenberg var som styrelseordförande i ABB ansvarig för det famösa pensionsavtalet med Percy Barnevik. Den som har skandaliserats och kritiserats mest för detta har varit Percy, trots att ansvaret för att utfallet av avtalet blev så orimligt också borde ha fallit lika tungt, eller tyngre, på den som faktiskt undertecknade det.
Så hatten av, för Jonas och på Pirre!
