Sveriges Radio Ekot har granskat avgångsvederlagen för ministrar och statssekreterare. Ministrar har rätt att behålla sin månadslön i ett år efter att ha slutat, statssekreterare i två år. Vid en ny tjänst ska nya inkomster räknas av mot ersättningen. Av 20 ministrar och statssekretare har fler än en tredjedel tagit fullt avgångsvederlag under elva månader eller mer.

För ministrar, liksom för riksdagsledamöter, finns en så kallad jämkningsregel som innebär att om den före detta ministern arbetar inom ett bolag kan de nya inkomsterna räknas av även om de inte tas ut som lön. Frågan blev bland annat aktuell i fallet Göran Persson.

De före detta statsråden lämnar själva in uppgifter, någon kontinuerlig kontroll sker inte enligt Ove Nilsson, ordförande i Statsrådsarvodesnämnden.

– Min uppfattning är att uppgifter lämnas in som de ska. De avgående statsråden är ju inte så många, utan att de går att överblicka.

På måndagen rapporterade Ekot om att två före detta statssekreterare i regeringen, centerpartisten Leif Zetterberg och kristdemokraten Dan Ericsson, jobbar och tjänar pengar samtidigt som de under snart två års tid tagit ut fullt avgångsvederlag från regeringskansliet på 84 200 kronor i månaden.

För statssekreterare är det Regeringskansliet och inte Statsrådsarvodesnämnden som är ansvarig för lönesättning, därmed är reglerna annorlunda för avgående statssekreterare. De behöver inte räkna av nya inkomster inom ett nytt bolag så länge de tas ut i annan form än lön.

– Nej, det finns ingen jämkningsregel för närvarande, säger Claes Lindgren, departementsråd vid enheten för statlig arbetsgivarpolitik på Regeringskansliet.

Han framhåller att det nu på regeringskansliet pågår en översyn av reglerna för generaldirektörernas villkor och att även villkoren för ministrar och statssekreterare diskuteras i samband med den. Enligt Claes Lindgren är syftet med ersättningen att fungera som ett skyddsnät mellan två jobb och den kan komma att kompletteras med en så kallad jämkningsregel även för tidigare statssekreterare. Beslut väntas inom det närmaste året.

Enligt Tore Ellingsen, ekonom vid Handelshögskolan i Stockholm, finns det anledning att fråga sig varför man inom politiken inte försöker efterlikna vad som är best practice inom näringslivet. Där förekommer det att avgående chefer får behålla avgångsvederlaget även om de börjar en ny tjänst.

– Avtalen bör utformas så att det finns incitament att ta ett nytt jobb. På den politiska sidan uppmuntras man nu i mindre grad att ta ett nytt jobb än vad som är fallet inom näringslivet. De bör tänka igenom om det är befogat att behandla politiker på ett annat sätt än vad de anser skulle vara lämpligt för andra, säger Tore Ellingsen.

Han menar att ett syfte med ersättningarna är att vid anställning försäkra den blivande ministern eller statssekreteraren om att tjänsten inte innebär ett ekonomiskt risktagande. Även om det plötsligt dyker upp något som gör att den aktuella personen inte längre är lämplig för tjänsten så utgår ersättning.

– Om risken är mindre så kan lönen hållas nere. Logiken i det hela utgörs av att det kanske går att hålla nere den totala kostnaden genom att kontraktet innehåller en sådan här implicit försäkring, säger han.