Första kvartalet i år nämndes storbolagen i Stockholmsbörsens OMXS30-index sex miljoner gånger i så kallade sociala medier, det vill säga twitter, bloggar, facebook, youtube och liknande. Helt dominerande är twitter, som står för 95 procent av inläggen. Det visar en granskning som den digitala kommunikationsbyrån Pronto gjort.

I den här enorma mängden information är det tveklöst mycket skräp, från autogenererade reklambudskap på twitter till allmänt nonsens. Men de sociala medierna blir allt viktigare för att fånga upp trender eller skapa opinion. Det mest kända exemplet är den arabiska våren, som även kallats facebookrevolutionen. Det faktum att Kina stryper både twitter och de så populära mikrobloggarna i landet säger också en hel del om den potentiella styrkan. Och ett företags varumärke kan både stärkas och få rejält med stryk i de sociala medierna.

Bland de noterade bolagen på Stockholmsbörsen är intresset för Nokia i en egen klass. Framför allt handlar det om själva produkten, mobiltelefonerna. Med tanke på företagets utveckling är det knappast samma hyllningar numera som det brukar vara för konkurrenten Apple. Men även den senaste vinstvarningen, och efterföljande diskussioner om Nokias framtid, har lett till en hel del aktivitet i sociala medier.

Näst mest diskuterat är klädkedjan H&M, som antagligen också är det bolag som är mest ambitiöst när det gäller närvaro i sociala medier. H&M har en genomarbetad strategi och flera anställda på området.

Men hur viktigt det kan vara för företagen att ha koll på de sociala medierna märks tydligast i Swedbank. I höstas spreds ryktet i sociala medier att banken höll på att kollapsa i Lettland, och kunderna gjorde stora uttag. Swedbank dementerade snabbt uppgifterna, och fick viktig hjälp av Finansinspektionen. Men just bankrusningar är det värsta en bank kan råka ut för. I de lägena gäller det att ha tillräckligt med trovärdighet för att få stopp på ryktena.

Intresset för Astra Zeneca ökade dramatiskt i samband med nedläggningen av forskningen i Södertälje under första kvartalet. Många debattörer och anställda uttryckte oro både för Astra Zenecas framtid och för hela den svenska läkemedelsindustrin. Men med tanke på frågans vikt borde den ha debatterats både mer och längre.

På bottenplatsen när det gäller omnämnande i sociala medier hamnar både sista kvartalet i fjol och första kvartalet i år gruvjätten Boliden, som på sex månader totalt nämnts 120 gånger. Det är bolaget sannolikt ganska nöjt med. För att ett företag som Boliden ska bli en riktig snackis krävs antagligen en miljökatastrof som den som bolaget råkade ut för i Spanien 1998, eller en liknande negativ händelse.

Men det finns business-to-businessföretag som också är aktiva i sociala medier, även om de mer konsumentnära bolagen dominerar kraftigt.

Lastvagnstillverkarna Volvo och Scania ligger i det främre ledet, framför allt genom egenproducerade youtube-filmer som får bra genomslag hos kunderna.

Medan många idrottsklubbar allt mer verkar vilja se sina supportrar som kunder, gäller det för vanliga företag snarast att skapa supportrar bland sina kunder. Det främsta exemplet på det är väl Apple, som har närmast fanatiska anhängare runtom i världen. Där fanns även en personkult kring grundaren Steve Jobs.

Intresset för de svenska bolagens toppchefer är däremot synnerligen svalt. Själva vill företagen gärna lyfta fram sina främsta representanter som näringslivets motsvarigheter till Zlatan. Men intresset i sociala medier för de svenska storbolagens toppchefer är snarare på korpnivå.

Det främsta undantaget är Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos. Precis som Zlatan lyckas han inte minst provocera omgivningen.

Under det sista kvartalet i fjol retade Björn Wahlroos upp både kunder och anställda i Nordea genom sina famösa uttalanden kring Nordeas vd Christian Clausens tjänstebostad i Stockholm, där Björn Wahlroos gärna hade höjt Clausens lön så att han skulle kunna köpa flera lägenheter.

Nyligen dömde Wahlroos i en intervju med SvD Näringsliv ut hela Nordeas strategi med aktivt förvaltade fonder.

Samtidigt borde undersökningsresultaten kring övriga ledande befattningshavare vara en alarmklocka. Det blir inte lättare att motivera den upphöjda statusen och lönen för personer som uppfattas som helt ointressanta av kunder och aktieägare.