Med chefsjobb i finansbranschen är jag en förälder som på vardagarna ofta åker tidigt och kommer hem sent. För att mina barn, som går i grundskolan, ändå ska känna att jag finns nära har jag tre löften: Jag svarar alltid när de ringer.
Är jag i Stockholm och inte på resa släpper jag allt annat om de akut behöver min hjälp. Och jag har alltid tid för läxläsning för att de ska slippa klumpen i magen som man får av att gå oförberedd till skolan.
Jag hoppas att jag på det här sättet bygger upp tillräckligt med förtroende hos mina barn för att det ska kompensera till en del för att jag inte alltid finns närvarande rent fysiskt för dem.
I familjen har vi vänner som kommer från eller är yrkesmässigt verksamma i länder som Irak, Somalia och Afghanistan. Baserat på deras berättelser kan man göra tankeövningen om sin egen hemort som ett Bagdad eller ett Mogadishu: Bepansrade fordon, obefintliga eller opålitliga kollektivtransporter, korrupt trafikpolis och muromgärdade bostadsområden.
En uppsättning ofriheter som inte kan skapa affärer, bildning, tillväxt och välstånd utan låser fast människor i ett ömsesidigt lågt förtroendekapital.
Har man inget eller lågt förtroende får man bygga upp det och för det krävs det bland annat förmåga till kommunikation med omvärlden. I Bagdad såväl som i Stockholm.
I dagarna släpps en bok, En resa i kommunikation – fallet Riksbanken (SNS Förlag), skriven av Riksbankens informationschef Pernilla Meyersson och Pernilla Petrelius Karlberg, ekonomie doktor och verksam vid Handelshögskolan i Stockholm.
Boken är en intressant inifrån-skildring om Riksbankens trevande steg, med flera bakslag, utökar informationsgivningen.
Institutionen har genomgått en remarkabel resa. Från slutenhet och lågt förtroende under den fasta växelkursen och dess fall 1992, till en transparent institution med högt förtroende både för sin bestämdhet att hålla inflationen i schack och upprätthålla fungerande kreditförsörjning även när banker gungar, nu senast under 2008 och 2009. Riksbanken har inte sviktat när det har gällt.
Det betyder inte att omvärlden alltid unisont kan förutsäga och sympatisera med Riksbankens analys och åtgärder.
Men det finns alla möjligheter i världen att sätta sig in i övervägandena och det är guld värt när tiderna är osäkra och framtidsförtroendet gungar. Det skulle kunna lära Grekland en del. Om dagsläget i Greklandskrisen kan man tyvärr säga att där har landets framträdande politiker med sitt regerings-misslyckande lyckas sänka sitt förtroendekapital ytterligare. Förtroende måste byggas igen och det tar tid medan resan mot återhämtning fortsätter att förlängas.
Min egen bransch är ett annat exempel där förtroenden från lagstiftare och övervakare eroderade och blev den globala finanskris som fortfarande gör sig påmind i olika former. Nu införs snabbt en rad regulatoriska och övervakningsmässiga skärpningar.
Du kanske undrar om mina barn överutnyttjar mina löften?
Nej, det kan jag inte säga, även om jag testas några gånger. En gång fick jag frågan om vad jag gör om de ringer och behöver mig och jag är på möte med Swedbanks högsta chefer, eller kanske till exempel rentav hos kungafamiljen?
Jag kommer. Sviker inte, svarade jag.
Sedan sken barnen som solar.
