Snön gnistrar på trädgrenarna i en skogsdunge utanför Knivsta, fyra mil norr om Stockholm. En grävskopa bryter stillheten bredvid det gamla vårdhem som donerades för över 90 år sedan av prinsessan Margareta.
I dag inhyser det företagskontor, bland annat för cancerkliniken Rayclinic.
– Här ska den nya strålningskliniken ligga, säger Roger Svensson, vd för Rayclinic, och pekar mot gropen i marken som långsamt utvidgas av grävskopan.
Två dagar tidigare står näringsminister Maud Olofsson i en talarstol på World Trade Center i Stockholm. Konkurrensverket har anordnat ett seminarium för folk i vårdbranschen. ”Konkurrensutsättning av vård och omsorg – ökad välfärd och valmöjligheter” är rubriken. Det är fullpackat i konferenssalen, sittplatserna räcker inte till alla.
– Vi skulle kunna vara effektiva på exportmarknaden om vi gjorde rätt saker. Det finns ett stort internationellt intresse för svensk vård, säger Maud Olofsson.
Dagen efter beslutar regeringen om att avskaffa stopplagen för sjukhus i privat regi och dörren öppnas för de privata aktörerna.
Rayclinic är en bland många sjukvårdsentreprenörer som välkomnar regeringens hälso- och sjukvårdspolitik. Men enligt Bengt Jönsson, professor i hälsoekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, är svensk vårdexport inte bara beroende av fler privata aktörer. Det behövs även en kraftfull satsning på forskning.
– Ett tydligt exempel är USA, som har varit mycket framgångsrikt när det gäller cancerläkemedel. Men USA satsar också ungefär fem gånger mer på forskning på det här området än de europeiska länderna, säger Bengt Jönsson.
Han säger att det är viktigt att se sambanden mellan en aktiv forskningspolitik och en framgångsrik vårdexport. Svensk vård har ett gott rykte utomlands och har just nu stora möjligheter att utveckla en export, men det måste vara en långsiktig investering, även inom den offentliga sektorn.
– Landstingen har haft policyn att den vårdkapacitet som inte utnyttjas av svenska patienter ska exporteras, alltså kunna utnyttjas av utländska patienter. Där måste vi tänka om. För att skapa en efterfrågan måste vi skapa kapacitet, både kvantitet och kvalitet, som räcker till både svenska och utländska vårdtagare, säger Bengt Jönsson.
Rayclinic grundades 2002 av kompanjonerna Roger Svensson, Sirpa Rissanen, Bengt K Lind och Helena Lind, alla med erfarenhet från offentlig sjukvård eller medicinsk forskning.
Grundarna reflekterade över att de offentliga cancerklinikernas kapacitet inte räckte till fler än de svenska patienterna, trots att det fanns en efterfrågan från utlandet på svenska behandlingar.
Då väcktes idén om en cancerklinik som skulle välkomna utländska patienter.
Om allt löper enligt planerna, förväntas kliniken slå upp dörrarna den 1 oktober. Totalt ska 60 miljoner kronor investerats i strålningskliniken, som blir en tillbyggnad till det gamla vårdhemmet.
– Men vi borde ha varit igång redan 2002. Vi var tidigt i kontakt med massor av riskkapitalister, men det gick otroligt segt. När vi till slut lyckades få in pengar 2005, berodde det enbart på vår envishet och entreprenörsanda, säger Roger Svensson.
Rayclinics affärsidé är att 50 procent av patienterna slussas till kliniken från landstinget. De resterande 50 procenten av kapaciteten ska utnyttjas genom import av patienter, främst från Syd- och Östeuropa. På sikt vill bolaget även bygga kliniker i andra länder.
De utländska patienterna ska erbjudas individuellt utformad strålterapi, omvårdnad och boendeservice.
– På ett professionellt sätt vill vi kartlägga varje individs särskilda behov. Vi kommer att samarbeta med ett stort antal hotell, för att kunna erbjuda ett boende som passar alla. Det ska även finnas tolkar och psykosocial kompetens, säger Sirpa Rissanen, som ansvarar för den del av bolaget som går under namnet Raycare.
Rayclinic kommer att använda sig av en strålningsmetod som bygger på de senaste forskningsrönen från Karolinska Institutet. Metoden är skonsammare mot den friska vävnaden runt cancercellerna men innebär en förlängd behandlingstid jämfört med traditionell cancerbehandling, enligt Roger Svensson.
Professor Bengt Jönsson tycker att Rayclinics samarbete med Karolinska Institutet är ett bra exempel på hur privata vårdföretag bör agera för att stå pall på exportmarknaden.
– Det räcker inte att bara bedriva vård. För att fortsätta hålla sig i framkant behöver ett avancerat vårdbolag utvecklas genom att ha tillgång till forskning. Det bygger på att man har ett bra samarbete med universitet och den offentliga sjukvården, säger Bengt Jönsson.
Han ser en risk i att privata vårdbolag kan underskatta svårigheten att hålla priser som både täcker kostnader och ger bolaget möjlighet att ligga i framkant. Det behövs vårdbolag som har skaffat sig ett namn utomlands genom att vara bäst på sitt område.
– Vi behöver fler som kommer hit för att få vård, än dem som lämnar Sverige för att få vård utomlands. Men det bygger på stora investeringar som skapar framsteg, så att patienterna väljer Sverige framför andra länder, säger Bengt Jönsson.
För att vårdföretagen ska tjäna pengar behövs hög kompetens, ingen tjänar pengar på att utföra rutinmässiga behandlingar. Men även teknik som ligger i framkant, sprider sig förr
eller senare till andra i branschen, eftersom det inte går att ta patent på behandlingsmetoder.
– I Sverige var vi ensamma om tekniken bakom gammakniven, en strålningskniv. Men tekniken spreds snabbt till andra länder, säger Bengt Jönsson.
Dessutom pekar han på att den svenska regeringen inte är ensamma om att se en framtid i vårdsektorn. Det förs just nu en liknande politik i hela Europa. Även om Sverige ligger bra till och har en hög kvalitet på vården, blir vi nu utmanade. Många andra länder ser Sverige som en potentiell marknad och konkurrerar med betydligt lägre kostnader.
– Vår position är inte säkrad om vi inte jobbar systematiskt. Det handlar om en internationalisering av vården, säger Bengt Jönsson.
Magnus Forssblad är fotbollslandslagets läkare, ordförande i Svenska Fotbollsläkares Förening och specialist i ortopedisk kirurgi. Han är även vd för Capio Artro Clinic, som ägs av börsnoterade vårdbolaget Capio.
Kliniken tar emot patienter med besvär från knä, axel, fot, höft eller armbåge.
Capio Artro Clinic hyr sina lokaler av Sofiahemmet. Den omisskännliga doften av sjukhus kontrasterar mot de nötta stentrapporna och de höga, välvda fönstren.
Magnus Forssblad tar emot i vit läkarrock och svarta jeans. Han håller inte alls med om att svensk vård är hårt konkurrensutsatt, i alla fall inte i hans bransch.
– Nej, svensk vård har mycket bra rykte och vi ligger långt framme när det gäller teknik och metoder. I till exempel USA är kompetensen spridd på fler händer och de ligger efter oss i it-stöd i vården, säger han.
För ett år sedan öppnades en kopia av Capio Artro Clinic i England. De använder sig av samma ”titthåls”-teknik vid operationer som den svenska kliniken har utvecklat. Det är en metod som förkortar operations- och rehabiliteringstiden, samt förbättrar operationsresultatet, enligt Magnus Forssblad.
Han värjer sig emot att vårdteknik och metoder skulle vara affärshemligheter som ingen utanför koncernen skulle få ta del av.
– Vi har ett stort internationellt utbyte och är stolta över våra metoder. Det här är en helt annan miljö än inom industrin. Vi har inga hemligheter, säger Magnus Forssblad.
I Leksand, 26 mil norr om Stockholm, ligger ett tjockt snötäcke över den Japanska parken. Under en grå himmel breder den isbelagda Siljan ut sig.
– Visst är det vackert? Bland när jag promenerar här måste jag stanna upp och bara titta, säger Malin Sandberg och gör en svepande gest ut mot den frusna sjön.
Tillsammans med Beatrice Larsson, klasskamrat under sista året på Entreprenörsskolan i Leksand, har hon kommit med en affärsidé som har fått ett succéartat mottagande i bygden. Idén om ett lyxigt boende, där man ska kunna bo under hela sin ålderdom, väcktes när skolan fick besök av Masao Kobayashi från Japanska handelskammaren.
– Han berättade om hur det japanska samhället förändrats, hur de äldre prioriteras bort och hur allergifria gosesälar utformats för att hålla de gamla sällskap, säger Beatrice Larsson.
Ursprungsidén var att öppna ett riktigt lyxigt äldreboende för japaner, antingen på besök eller permanent. Boendet, som har fått heta Tehuset för att understryka det japanska temat, ska samarbeta med de lokala entreprenörerna inom upplevelseindustrin i Leksand.
Målgruppen har vidgats eftersom många svenskar hört av sig och vill ha samma möjlighet som japanerna att få bo lyxigt på äldre dar.
– Vi vill göra det fint att tjäna pengar på socialt entreprenörskap. Nu är det dags för oss tjejer, vi ska bli de nya ”Kampradarna”, säger Malin Sandberg.
Planen är att sälja konceptet till en aktör som kan ha ett samordnande ansvar för verksamheten och för samarbetet med de lokala entreprenörerna. Just nu pågår förhandlingar med byggherren Nils Skoglund AB och platsen där Tehuset ska stå är utsedd, men hemlig.
– Utsikten här talar för hur vi känner när det gäller läget, säger Beatrice Larsson och blickar ut över Siljan.
Professor Bengt Jönsson tror att äldrevård på export hade varit en omöjlighet för några år sedan, men att projektet kan vara genomförbart i dag.
– Ju mer vi reser, ju mer är vi beredda att söka vård utomlands,
säger han.
