Striderna kring den planerade kalkbrytningen i Bungeområdet på norra Gotland har inte lagt sig. Och Länsstyrelsen Gotland, som ska utöva tillsyn över området, är givetvis i högsta grad inblandad. Strålkastarljuset hamnade på landshövdingen Cecilia Schelin Seidegård när hon på ett möte, anordnat av nätverket Rädda Ojnareskogen, vädjade om att företaget Nordkalk skulle stoppa avverkningarna i Ojnareskogen, tills HD prövat frågan senare i september.

Kritiken lät inte vänta på sig. Aktivister, som protesterar mot den planerade kalkbrytningen, är kritiska för att landshövdingen inte gör mer för att stoppa företaget Nordkalks framfart.

Nordkalk kritiserade henne genast för att ställa sig på aktivisternas sida och för att utöva påtryckning på företagets underleverantör.

Själv verkar hon ta uppståndelsen med ro och framför i en intervju i helagotland.se att hon inte tagit ställning i själva sakfrågan.

– Jag har ett ansvar för att samhället på Gotland ska fungera. Situationen höll på att spåra ur. Det är klart att jag måste få framföra en sådan vädjan, sa hon.

Seidegård är van vid blåsväder. Hon har en lång karriär bakom sig. Och som sjukhusdirektör för Karolinska Universitetssjukhuset – där hon också ansvarade för fusionen mellan Huddinge och Karolinska - fick hon stå i många stormar, både internt och i medierna. Fackliga organisationer och divisionschefer protesterade mot besparingskrav som skulle genomföras. Chefsläkare lämnade sina uppdrag i protest och hon hamnade i trätomål med landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) som riktade skarp kritik mot sammanslagningen.

Men Seidegård höll ut på posten under tre och ett halvt år innan hon 2007 fick lämna sitt uppdrag. Drygt två år senare utsågs hon till landshövding och efterträdde den hårt kritiserade Marianne Samuelsson.