Pessimismen är utbredd i väljarkåren. Nästan hälften uppgav nyligen att ekonomin är det område där behovet av insatser är mest akut. Och, lika många förväntade sig dessutom att läget kommer att förvärras de kommande tolv månaderna.
– Jag kollar inte längre, sa en vanlig medelklassamerikan i ett vanligt medelklassjobb om de dalande börskurserna – som motsvaras i en nedgång i hennes pensionssparkapital.
Så sent som i våras gissade många politiska bedömare att valet skulle bli en folkomröstning om Irakkriget, men nu anses det så gott som givet att valrörelsen kommer att handla om plånboksfrågorna.
Alltså: bensinen som blivit dubbelt så dyr på ett par år, fallande villapriser i stora delar av landet, kraftiga prisstegringar på baslivsmedel, urholkade reallöner, stigande arbetslöshet, högre premier och avgifter i sjukvården.
De bägge presidentkandidaterna, republikanen John McCain och demokraten Barack Obama, har ägnat hela den senaste tiden det allt hårdare tonläget tyder på att det blir en lång höst med attacker och motattacker.
Ett par smakprov på retoriken:
– John McCains förslag är mestadels en upprepning av vad vi skådat från det republikanska partiet de senaste 20, kanske 30, åren, sa Barack Obama häromdagen.
– Under senator Obamas skatteförslag skulle amerikaner i alla samhällsläger få högre skatter: pensionärer, småbarnsföräldrar, entreprenörer, sa John McCain å sin sida.
Först och främst kan sägas att de lagt fram var sitt superpopulistiskt förslag: McCain om en slopad bensinskatt under sommarmånaderna och Obama om ett nytt stimulanspaket, à la det som klubbades i februari, för 50 miljarder dollar. McCains idé sågades omgående och Obama har inte heller fått något gehör för sin. Det senare beror även på att de checkar på 600 dollar som betalats ut till enskilda skattebetalare mestadels gått till att betala räkningar eller att tanka bilen.
I vanlig ordning är det skatter, eller rättare sagt, löften om sänkta skatter, som kandidaterna lyfter fram. John McCain lovar att permanenta George W Bushs skattesänkningar som han röstade emot som oansvariga. Barack Obama säger att han tänker lindra bördorna för vanliga inkomsttagare, med utökade grundavdrag för barn, låta lågpensionärer slippa skatt, ge stöd till småföretagare, med mera. Utvidgat vårdförsäkringsskydd ingår i valplattformarna, McCains via avdrag, Obamas via bidrag.
De har också omfattande planer på att öka forskningen kring ny energiteknik och att skapa ”gröna” jobb. De stöttar handel med utsläppsrätter och en minskning av växthusgaserna. Men, trots denna enighet om delar av energi- och miljöpolitiken, rör det sig i övrigt om klassiska republikanska respektive demokratiska ståndpunkter.
McCain kan räkna med uppbackning från näringslivet för sina planer på en sänkning av bolagsskatterna, fortsatt låga reavinstskatter och solida stöd för frihandeln. Obama, som är fackföreningsrörelsens kandidat, utlovar höjd minimilön och uttalade skepsis mot frihandelsavtal – även om det kan ha varit ett taktiskt motstånd som kanske mildras efter en eventuell seger.
McCain har fått utstå rätt mycket spott och spe för kommentaren om att ekonomi inte är hans starkaste gren. Obama kan heller inte skryta med någon formell ekonomutbildning, men hans ledning av kampanjorganisationen med personal i hela landet och stark styrning av det ymniga pengaflödet imponerar på de flesta.
Utomstående experter inriktar sig på kombinationen av skattesänkningar i breda lager och omfattande nya offentliga satsningar – samtidigt som kostnaderna för de stora transfereringsprogrammen ökar i och med att den så kallade baby boom-generationen går i pension. För tillfället råder ju också frågetecken om tillväxttakten, oljepriset och om truppnärvaron i Irak.
– Bådas planer är oansvariga för de skulle öka budgetunderskottet på lång sikt, sa Fred Bergsten, chef för tankesmedjan Peterson Institute for International Economics, i ett för proffsekonomer ganska typiskt avfärdande.
I jämförelserna mellan de allt mer detaljerade förslagen har tankesmedjan Tax Policy Center konstaterat att McCains förslag skulle minska skatteintäkterna med 3 600 miljarder dollar. Motsvarande siffra för Obama blev minus 2 700 miljarder dollar under en tioårsperiod. Statsskulden skulle, heter det vidare
i Tax Policy Center-rapporten, öka med 4 300 miljarder dollar om McCains förslag genomförs och med 3 300 miljarder om Obamas förslag går inom.
