För som vid alla spännande och vådliga biljakter på film så har Volvo hamnat på sämsta tänkbara ställe och i mycket dåligt sällskap.
Volvos positionering mot allt större, lyxigare och bränsletörstigare bilar, samt en mycket stor andel av försäljningen riktad till de tidigare så köpglada amerikanska konsumenterna, kan idag knappast beskrivas som ett ”vinnarhål”, utan snarast tvärtom.
Dollarraset, de amerikanska konsumenternas snabbt eroderande köpbegär, stigande bränslepriser samt även ökade priser på andra insatsvaror, inte minst stål, har förvandlat den tidigare söndagsutflykten till en mardrömsfärd. Volvos försäljning i USA minskade exempelvis med 46 procent i juli i år jämfört med fjolåret.
Volvo PVs har som företag gått från att vara en vinstmaskin för fyra-fem år sedan till att vara en kraftigt blödande belastning för ägaren Ford. Volvos förlust för årets första halvår uppgick till 1,6 miljarder kronor. Men det är ingenting mot Ford-koncernens samlade förlust på motsvarande 56 miljarder kronor för samma period.
Huvuddelen av denna förlust var visserligen omstruktureringskostnader, men de löpande förlusterna steg kraftigt under andra kvartalet och en fortsatt sjunkande försäljning på hemmamarknaden, en oattraktiv produktmix, allt tuffare konkurrens på andra marknader samt en allt vingligare balansräkning gör att lampan för Ford-koncernens finansiella bränsletank blinkar illrött.
Detta gör att tåligheten för fortsatta Hisingska förluster är allt mer begränsat. Och det krävs skarpa och kraftfulla åtgärder för att Volvo ska kunna rulla vidare. Det är bara att hoppas att Stephen Odell, som till skillnad mot Fredrik Arp har en gedigen bilbakgrund och har jobbat i Fordkoncernen sedan 1980 och haft ledande positioner hos Ford-kontrollerade Mazda och det tidigare dotterbolaget Jaguar kan lyckas med detta.
