Så här tio år efter IT-bubblan är det mesta bortrensat från börsen. De få rester som finns kvar bredvid Ericsson har visat sig ha överlevnadsförmåga, och i stället varit börsvinnare de senaste två åren.
Men det finns kvar en relik som verkar befinna sig på en evig ökenvandring utan mål; Sjätte AP-fonden. Även om fonden är betydligt mindre än de andra AP-fonderna, har den trots allt en portfölj som värdemässigt påminner om de uppblåsta IT-konsulterna när de stod på topp.
Sjätte AP-fonden bildades som en politisk kompromiss ur askan av de gamla löntagarfonderna under andra halvan av 1990-talet. Affärsidén är utveckla svenskt näringsliv genom riskkapitalinvesteringar i små och medelstora tillväxtbolag. Tanken är onekligen god, det är något som behövs, och vad är bättre skaffat än det långsiktiga pensionskapitalet.
Dessvärre är avståndet mellan tanke och handling långt. I ställer verkar fonden röra sig från misslyckande till misslyckande.
Under IT-yran hade Sjätte AP-fonden riktiga glansdagar. Fonden lierade sig med dåtida stjärnor som Kjell Spångberg och Christen Ager-Hansen. Det hela slutade med praktförluster för Sjätte AP-fonden. Därefter har Kjell Spångberg helt försvunnit ut i skuggorna, medan Christen Ager-Hansen dök upp och höll i trådarna i börsblåsningen Fly Me.
Sedan dess har Sjätte AP-fonden till stor del ägnat sig åt mer traditionella branscher.
DN skrev tidigare i höstas en avslöjande artikel om hur Sjätte AP-fonden köpt cykelkedjan Sportex dyrt, dumpat marknaden och gjort stora förluster.
Sjätte AP-fondens vd Erling Gustafsson, omvittnat känslig för kritik, tillbakavisar det hela.
Men faktum är att Sjätte AP-fondens bilreservdelsföretag Meca uppträtt ungefär likadant, fast i betydligt större skala. Med pensionspengarna i ryggen har Meca kunnat gå på köparstråt i både Sverige och övriga Skandinavien, och enligt uppgift till E24 betalat klart mer än det börsnoterade Mekonomen varit berett att göra. Marginalerna hölls uppe tack vare kreativ bokföring av varulagren. Men det tricket avslöjades till slut av revisorn. Årsredovisningen för 2004, som var kraftigt försenad, sågades totalt där varken resultat- eller balansräkning kunde tillstyrkas.
Det hela blir inte bättre av att Meca både gjort ett helt misslyckat försök att liksom Mekonomen etablera sig både i Danmark och på däckmarknaden. AP-fondsbolaget har nu tvingats dra sig ur båda de försöken efter stora förluster, i Danmark lades verksamheten ned.
Sammantaget har Sjätte AP-fonden pumpat in över 1 miljard kronor i ”tillväxtbolaget” Meca.
Vidare äger Sjätte 40 procent i Volvofinans Bank, som lånar ut pengar till köpare på den pressade bilmarknaden. Det är uppenbart att den Göteborgsbaserade fonden, som alltså ska investera i tillväxtbolag, har en förkärlek för fordonsindustrin. Tidigare i år köptes det konkursade Arvika Gjuteri, som säljer till just fordonsindustrin.
Sjätte AP-fonden har i flera år också ägt den exklusiva möbelbutiken Room, som trots hajpen kring bolaget haft tunt med framgångar på sista raden i resultaträkningen. Nyligen gick firman i konkurs under uppmärksammade former. AP-fonden hade dock sålt vidare sina aktier förra hösten till en norsk investerare.
Sjätte AP-fonden äger dessutom hälften av fastighetsbolaget Norrporten, den andra halvan ägs av Göteborgskollegan Andra AP-fonden. Sjätte var med och köpte ut det på den tiden Norrlandsfokuserade fastighetsbolaget från börsen. Sedan dess har bolaget bland annat köpt fastigheter i nordtyska Hamburg. Tyngdpunkten ligger dock kvar i att förvalta norrländska fastigheter, något som inte automatiskt för tankarna till epitetet tillväxtbolag.
Under hösten har Sjätte AP-fonden också dragit på sig kritik från Aktiespararna för att ha agerat i skymundan i samband med uppköpet av Aktietorgsbolaget Waterjet. ”Det är inga konstigheter”, kontrar, föga oväntat, Erling Gustafsson.
Förutom direktinvesteringarna placerar Sjätte en stor del av sina pengar både hos andra fondförvaltare, som Lannebo fonder, i riskkapitalbolag och i en börsportfölj.
I det första fallet är Sjätte alltså bara en mellanhand som kostar extra pengar.
Investeringarna i de avgiftsslukande riskkapitalbolagen har i år gett åtminstone två smällar, när det Wallenbergknutna EQT fått bekymmer i bolag som Sjätte är medinvesterare i. Pensionsfonden har tvingats ta förluster och skjuta till pengar både i badrumstillverkaren Sanitec och restaurangföretaget SSP.
Och pensionsförvaltarens har lyckats skapa en direkt parodi på en börsportfölj. Det finns 163 innehav i portföljen, som med andra ord borde vara heltäckande.
Förvisso ryms Sjätte AP-fondens största framgång, bredvid att man lyckades sälja ett IT-bolag precis innan bubblan sprack samt ett klipp när Sjätte hakade på Nordic Capital i Mölnlycke Healthcare, i just den här aktieportföljen. Det var när fondförvaltaren tog rygg på börsnoterade Ratos, med vd Arne Karlsson i spetsen. Tillsammans med huvudaktören Ratos köpte Sjätte både ut och åternoterade ventilationsföretaget Lindab på börsen.
Men resultatet är att Sjättes synnerligen omfångsrika börsportfölj till 57 procent består av Lindab, 29 procent Ratos och 3 procent av lilla Bioinvent. Samtliga övriga börsbolag är antingen underviktade i portföljen (160 stycken), eller saknas helt.
Proffsförvaltaren Sjätte har med andra ord lyckats skapa en aktieportfölj som kan användas som avskräckande i exempel i undervisningen kring portföljteori.
Erling Gustafsson slutsats av Sjättes ökenvandring är att det inte går att tjäna pengar på att investera i tillväxtbolag.
Det stämmer också, om man agerar som Sjätte AP-fondens Sportex och Meca. Inga företag som drivs på det sättet blir framgångsrika.
Konklusionen att om bara Sjätte slutar investera i ”tillväxtbolag” så blir allt bra, är helt enkelt fel. Hade en person som Arne Karlsson inte bara hanterat Lindab-affären utan hela Sjätte AP-fonden, så hade Sveriges pensionärer tveklöst haft ytterligare ett stort antal miljarder att kvittera ut framöver.
I händerna på en skicklig investerare går det självklart att tjäna pengar på tillväxtbolag i olika faser av sin utveckling. Och det finns knappast något kapital som är mer lämpligt än en del av det synnerligen långsiktiga pensionskapitalet.
Däremot har Sjätte AP-fonden länge nog nu visat sig vara en både onödig och olämplig konstruktion.
