I Trenton, en sömnig ort en dryg timmes tågfärd genom Sopranoland från Manhattan känns den politiska hetluften i Washington avlägsen. I centrum ligger frityrdoftande kycklingsyltor på rad och utanför en pantbank sitter en mindre folksamling och glor.

Inget skvallrar om att det här är epicentrum för en av USA:s hetaste politiska fenomen just nu: Chris Christie-effekten. Lägg namnet på minnet. För ett år sedan var New Jerseys guvernör, som huserar bara ett par kvarter bort i det kupolförsedda delstatsparlamentet, en okänd åklagare.

I dag är han republikanernas kanske hetaste vallokomotiv ­inför det jämna kongressvalet på tisdag och det viskas till och med om honom som en tänkbar presidentkandidat 2012.

Detta trots att New Jerseys­ekonomiska problem ser ungefär som USA:s i stort: gigantiskt budgetunderskott, hög arbetslöshet och ett underfinansierat pensionssystem. Och liksom för resten av USA är det en katastrof som tillåtits mogna fram i decennier.

Men Christie, som liknar en bulldog till både utseende och stil, började med att utlysa ekonomiskt undantagstillstånd i New Jersey och har genomfört en rad smärtsamma åtgärder som att sparka lärare, sänka pensioner och blåsa av ett dyrt tunnelbygge. Och det har bara gjort honom mer populär, trots att New Jersey traditionellt sett är en stat som domineras av demokraterna.

Till och med lokalpressen gillar honom.

Chris Christies kritiker säger att en del av hans besparingar är kortsiktiga och att det tuffaste jobbet återstår. Men i dagens USA räcker det med att åtminstone försöka göra något åt krisen för att räknas som en ”doer” och nå rockstjärnestatus.

Även om alla kandidater i kongressvalet på tisdag tävlar om vem som är mest kameral och har de hårdaste budgetnyporna lyser de konkreta förslagen i de flesta fall med sin frånvaro, både när det gäller det akuta budgetunderskottet (minus 8 700 miljarder 2010, 9 procent av BNP) eller den skenande statsskulden.

När Storbritannien, som ligger ungefär lika illa till som USA i skuldligan, sätter rekord i nedskärningar och när reformer i Frankrike fyller boulevarderna med demonstranter stiger nervositeten på andra sidan Atlanten. Men väldigt lite händer.

President Obama har tillsatt en skuldkommission som ska ta fram rekommendationer på hur de svara hålen i socialförsäkringssystemet Social Security och Medicare ska tätas.

En av ledamöterna, David Cote vd för teknologijätten Honeywell sade i veckan att han var chockad över att inget gjorts trots att problemet med den stora 40-talistgenerationen varit uppenbart i årtionden. Enligt honom verkar politikerna mer intresserade av att bråka än att hitta en lösning.

De förslag som cirkulerar på olika håll i de politiska lägren varierar från att avskaffa delar av systemen till mer moderata myrstegsförändringar men att det kommer innebära höjd pensionsålder och försämrade förmåner står utom allt tvivel. Problemet är hitta något som båda sidor kan ställa upp på.

Valet, där republikanerna spås storma fram i både representanthuset och senaten, lär bara komplicera saken. Just nu finns det inte mycket som tyder på några överenskommelser. Skuldkommissionens förslag kan dröja till 2012. Men ganska snart efter valet blir det allvar. Då är det dags att hämta mer pengar hos Average Joe, det vill säga skattebetalarna. Lagen sätter nämligen en gräns för hur mycket den amerikanska staten får låna och varje gång gränsen höjs måste det godkännas av kongressen.

Senaste höjningen av skuld­taket skedde i februari 2010 till svindlande 14 300 miljarder ­dollar. Så sent som 2001 var siffran 5 950 miljarder. I början av 2011 är det dags igen och då lär debatten om statsskulden blossa upp på allvar.

Om inte republikaner och demokrater lyckas göra upp kan USA inte låna en dollar till vilket kan göra vem som helst nervös, för att inte tala om en speedad börstrader.

Men ännu värre är kanske om taket höjs utan minsta antydan om hur pengarna ska betalas tillbaka. Att inget görs är dock inte helt sant. På amerikanska finansdepartementets sajt som innehåller alla fakta om statskulden finns en länk för den som vill hjälpa till att minska nationens skuldbörda.

Det går bra att skicka en gåva med adress Bureau of the Public Debt. Så här långt i år har ungefär 3 miljoner dollar flutit in från vanliga privatpersoner runt om i landet.

En mellanstadieklass i Alabama skänkte enligt New York Times 324 dollar och 50 cent som de tjänat på att sälja kakor. Det är exakt 324 dollar och 50 cent mer än vad Washington lyckats skaka fram.