Missnöjet med överpriserna på den svenska elmarknaden har skapat ett raseri bland kunderna, från plågade småhusägare till basindustrins giganter. El-juntan bemöter än så länge kunderna med ett ytterst svagt intresse. De missnöjda bjuds främst tomma floskler.

Men motståndarna börjar bli allt mer organiserade.

Basindustrin var tidigt ute med Bas-El, där de stora industribolagen slöt sig samman för att driva energiprojekt. Småländska småföretagare sluter sig samman för att producera egen el och slippa jättarna. Men framför börjar det hända det saker bland all de vanliga privatpersoner som maktlöst sett hur elräkningarna knäckt deras ekonomi.

Sammanslutningen El-upproret driver ett intensivt lobby-arbete mot politikerna. På facebook, som visat sig ha stor betydelse i sådana här sammanhang, är en el-pris-upprorsgrupp uppe i över 50 000 namn. Vattenfall, som snart börjat bli en symbol för ett dåligt företag i Tyskland, attackeras av sammanslutningar som Tschüss Vattenfall. Svenska privatpersoner planerar att bilda Elkonsumenternas riksförbund.

Inte minst sätter företag som Kontosmart och Kundkraft allt större ekonomisk press på bolagen. Affärsidén är att samla ihop ett tillräckligt antal människor för att sedan pressa priset. Storbolagen ignorerar enskilda kunder. Men blir de för många och organiserade, börjar det till slut bli svettigt. Det gäller inte bara internationella envåldshärskare, utan även storbolag.

Därmed återföds egentligen en gammal svensk tradition, fast i en ny, modern och icke-politisk tappning.

Redan 1899 samlades representanter för 41 kooperativa föreningar med sammanlagt 8 900 medlemmar till en kongress i Stockholm. Målet var att ge de oftast fattiga medlemmarna bättre villkor. Ur detta växte kooperationen fram till en av Skandinaviens största koncerner med allt från detaljhandel till industribolag, fastigheter och tjänsteverksamhet.

Men glansen flagnade och ekonomin missköttes. Priserna för konsumenterna var till slut inte lägre än i de oftast bättre skötta privata alternativen. Det spretiga konglomeratet såldes ut, och lade paradoxalt nog delvis grunden för de riskkapitalbolag som vuxit fram de senaste decennierna.

Att olje- och bensinkonsumenter försöker sluta sig samman är inte heller nytt i Sverige. Bilägarnas inköpscentral och Sveriges oljekonsumenters riksförbund gick 1960 samman till OK. Efter både en uppdelning i en olje- och mackverksamhen och flera strukturaffärer är det inte mycket som återstår av de gamla värdena i organisationen. I dag heter bolaget Preem respektive OKQ8 och utmärker sig inte på något särskilt sätt för att gynna konsumenterna.

Men el-juntan visar återigen hur viktigt det är att kunderna hittar effektiva former för att göra sin röst hörd och sätta press på nonchalanta företag.