Ägarsituationen i Carnegie, med extra bolagsstämma på onsdag, är extremt intressant efter höstens alla skandaler. En avsatt vd och styrelse, en anställd som dömts till fängelse och ytterligare tre anställda som tycks ha ägnat sig åt kvalificerat mygel, har trasat sönder finanshusets varumärke. Men kris och elände öppnar också upp för möjligheter – som alltid i affärslivet.

Det har varit gott om förändringar högt upp i Carnegies ägarlista under de senaste månaderna. Att det skett parallellt med att aktiekursen har gått kräftgång är ingen överraskning.

Ägarbilden är nu mycket splittrad och Invik, kontrollerat av isländska Milestone, är investmentbankens största ägare sedan oktober. Så sent som i fredags flaggade bolaget för ytterligare ett mindre aktieköp och har nu direkt och indirekt 10,2 procent av rösterna i Carnegie.

– Jag kan bara se två motiv till Inviks investering. Antingen hoppas de på ett bud eller så anser de att Carnegieaktien är vansinnigt undervärderad, säger Carina Lundberg Markow, ägaransvarig på Folksam med drygt 1 procent av aktierna i Carnegie.

Invik själv med vd Anders Fällman har varit sparsamma med kommentarer och har i allmänna ordalag talat om att man vill förstärka Carnegies position som
ledande nordisk investmentbank.

– Det finns säkert företag där ute som har räknat på ett köp av Carnegie. Det är trots allt en ledande finansiell aktör som borde vara intressant att kontrollera, förutsett att man sköter det rätt, säger Carina Lundberg Markow.

Först var det norska investmentbanken ABG Sundal Collier som i oktober annonserade att den köpt drygt 5 procent av aktierna i Carnegie. Kort därefter klev så Invik in som storägare. 10,2 procent är mycket men det räcker inte för att kontrollera bolaget. För det skulle Invik vara tvungen att köpa minst lika mycket till. Det har man sannolikt inte råd med. Invik har redan investerat omkring 1 miljard kronor i Carnegieaktier.

Det innebär att Invik måste lyssna på de andra större ägarna. Det är de två amerikanska fonderna Franklin Templeton (som också har köpt mer Carnegie­aktier under hösten) och Barclays Global investors samt svenska Robur och Catella. Alla fyra har mellan 4,6 och 6,9 procent av rösterna. Alla fyra har också åsikter om hur bolaget ska utvecklas.

Att ägarna har svårt att komma överens har vi redan sett bevis på. För tre veckor sedan tackade Roburs vd Mats Lagerqvist för sig och lämnade Carnegies valberedning i protest. Robur, och även Första AP-fonden, är emot nomineringen av Inviks vd ­Anders Fällman till ny ordförande.

– Oron är att vi får en ordförande som inte har alla ägares bästa för ögonen. Därför hade det varit bättre med en oberoende ord­förande, säger Carina Lundberg Markow.

Allt talar nu för att det ändå blir Anders Fällman som väljs på onsdag. Förslaget har stöd av aktie­ägare med sammantaget 25 procent av aktierna. Men bråket visar ändå på svårigheterna med en splittrad ägarbild. Likheten med Skandia är i så måtto slående. Även Skandia saknade huvudägare innan Old Mutual la bud på företaget.

Aktiespararna är medvetna om problemet. Gunnar Ek, bolags­bevakare på Aktiespararna, hoppas ändå att det inte kommer ett bud.

– Carnegie behövs som en oberoende aktör på den svenska marknaden. Banken fungerar som en motvikt till de fyra storbankerna. Jag hoppas att Carnegie blir kvar som en självständig tung investmentbank.

– Däremot skulle jag välkomna en ökad samverkan mellan de befintliga ägarna för att sätta press på styrelsen. Det är den samverkan vi har saknat hittills, säger Gunnar Ek.