Först och främst ska det sägas att detta framför allt rör pensionerna utanför det allmänna pensionssystemet. Detta system bygger till allra största delen på ”pay-as-you-go”, dagens yrkesverksamma betalar dagens pensioner.

Och då är det till exempel arbetslöshet bland unga och att vi lever allt längre som urholkar pensionerna. Det är bara en mindre del som investeras i buffertfonder och en liten del vi själva placerar i premiepensionsfonder.

Men i andra pensionssystem ska vi i allt högre utsträckning placera pensionspengarna själva, så kallade premiebestämda pensioner. Vi tar risken men är också förespeglade att kunna uppnå en högre avkastning.

När det gäller risken för nya finanskriser eller –skandaler är det givetvis bra om kontrollen av banker och försäkringsbolag blir så bra som möjligt. Men säkerheten har också ett pris.

Ta till exempel de bankägda vinstutdelande traditionella livbolagen. Aktieägarna i banken tar en viss risk när de ger garantier till pensionsspararna. Kan inte livbolaget uppfylla de ställda garantierna måste ägaren, banken, skjuta till pengar. Men får livbolaget överskott över vissa nivåer tillfaller en del av överskottet, ofta 5 procent, banken.

Nu har många livbolag problem med att klara garantier som ställdes ut i högräntetider. Reglerna säger att då måste en större del av tillgångarna ligga i obligationer och inte i aktier. Det gör att det bäddas för sämre avkastning även framöver. Då är det inte kul att äga ett livbolag.

Så nu ser vi hur bankerna, ett efter ett, lämnar livbolagsmarknaden genom att stänga för nysparande.

Vad innebär det då för pensionsspararna? Det är helt klart mer lönande för banker, försäkringsbolag och försäkringsförmedlare om vi väljer fondförsäkringar i stället. Vanligen är avgifterna högre och provisionerna bättre. Och framför allt blir procentavgifterna allt fler kronor i takt med att kapitalet växer under många.

I en tid av kraftig tillväxt och stigande börskurser kan fonder också vara bättre placeringar än traditionella livförsäkringar, där garantierna och reglerna gör att inte lika mycket kan placeras i aktier.

Men går vi in i en tid av låg tillväxt där pengar används till att betala skulder istället för till investeringar så är risken stor att pensionspengarna inte växer som förväntat. Några kanske har turen och skickligheten att pricka rätt på den stora fondmarknaden. Men mer troligt är att de flesta kanske bara får en avkastning som täcker avgifterna och inte mycket mer.

Pensionssparande är en komplex fråga och det finns mycket mer att säga om nya kapitaltäckningsregler och annan lagstiftnings betydelse för de framtida pensionerna.

Vad som är helt klart är att ansvaret i allt högre utsträckning har förflyttats till den enskilde spararen. Om pessimisterna får rätt så kommer, efter 30 år av först industriell tillväxt och därefter ungefär lika många år av finansstyrd tillväxt, många år framöver med låg tillväxt - och därtill dyrare kontrollsystem.

Och då har vi byggt upp ett system för pensionssparande som bygger på stark tillväxt. Även om vi kan glädja oss åt att makthavarna gör allt för att tygla finansmarknaden och förhindra framtida kriser så får inte priset bli så högt att det urholkar de framtida pensionerna. Vi behöver både bra och säkra pensioner.