Visste du att gratis boendeparkering för miljöbilsägare i Stockholm försvinner den 1 maj i år? Troligen inte.

För fortfarande brassar bilhandlarna på med feta rubriker i annonserna om gratis parkering för miljöbilar.

Har du en liten bil som släpper ut max 120 gram koldioxid får du än så länge fri boendeparkering – men måste betala avgiften i vägtullarna. Samtidigt har Vägverket jobbat fram att även dessa små 120-gramsbilar ska slippa betala vägtullar. Men vad händer med det arbetet? Ingen vet.

Miljöminister Carlgrens löfte att skapa en enhetlig miljöbilsdefinition har lagts på svinkall is. Samtidigt tilltar förvirringen och utredningarna om miljöbilsdefini­tionen. Utredare på näringsdepartementet håller på att ”utarbeta ett ­direktiv” till en ännu större utredning. När ­direktivet är färdigt? Sorry, ingen vet. Till och med boendeparkeringen finns i en ­liten utredning som väntas bli klar under senvintern, ingen vet riktigt.

Förvirringen ökar till stormstyrka varje gång miljöminister Carlgren öppnar munnen. Han vill strama åt miljöbilsreglerna. Men när? Hur? Ingen vet.

Som om inte det var nog kom utredaren för Stockholmstrafiken, Carl Cederschiöld, med ­besked­et att det är 2009 som är bortre gräns för (vissa) miljö­bilar att slippa Stockholms vägtullar och inte 2012 som var sagt från början. Puh.

Men ska vi inte kunna köpa klimatvänligt utan subventioner? Svaret kan bli ett politiskt korrekt ja, men under 2007 ökade miljöbilsförsäljningen med 49 procent, mycket tack vare statens subventioner.

Att köpa bil är för många ett noga övervägt och långsiktigt beslut, som starkt påverkar hushållsekonomin. Samtidigt finns ett enormt intresse att köpa ­miljövänliga bilar. Och så har vi detta kaos i miljöbilsregler. Det är inget annat än fullständigt obegripligt.

Att skapa en gemensam definition och samordna. Hur svårt kan det vara?