Analys | Nya teknikens baksida

För ett par år sedan ringde en kvinna från Småland till SvD Näringsliv och lämnade ett tips. Inte alla sådana hamnar i tidningen. Men det här gjorde det.
Hon hade svarat på ett enkelt sms från en okänd avsändare. Vad hon då inte visste var att hon ingick ett avtal med ett för henne helt okänt bluffbolag, som därmed skickade hennes nummer vidare till vad som bedömdes vara hundratals vilt främmande svenskar. Därefter kom en faktura på 299 kronor.

Hon var utsatt för ett raffinerat skojeri där ny teknik, liksom hos tjänsten här bredvid, användes av fiffiga fifflare som hoppades tjäna en hacka, bli polisanmälda, försvinna - och sedan dyka upp någon annanstans.
Det lär de fortsätta att göra. När nya mobilnät och annan infrastruktur för miljarder byggs upp finns ett problem. Telebolagen måste få trafik i näten för att investeringen någon gång ska gå ihop sig. Det öppnar för varianter av tjänster som, om än inte rent kriminella, upplevs som gravt störande för den som ofrivilligt drabbas av dem.

I marknadsföringens namn filar smarta ingenjörer exempelvis på platsstyrda reklamutskick via sms, som blir möjliga när mobilerna utrustas med navigeringsystem. Går du i närheten av rätt butik så plingar det till. Klassikern, oönskad reklam i eposten, ska vi bara inte tala om och vad fejkade mejl kan innebära vet numera både socialdemokraterna på Sveavägen och moderatledaren Fredrik Reinfeldt.

Det är förstås inte teknikens fel i sig att vi har såväl fifflare som överambitiösa teleingenjörer. Och visst finns det fördelar. Går du vilse i skogen så kan den sköna, nya tekniken förhoppningsvis i alla fall tala om var närmaste hamburgerrestaurang ligger.