Langensjö hoppas att den fortsatta diskussionen ska handla mer om vad som är bra för pensionssystemet och mindre om vilken ekonomisk makt AP-fonderna får.

– Jag tycker att reaktionerna är som man kunde vänta sig. Det är en början på en bra diskussion, säger han.

En bra diskussion för Langensjö är en som fokuserar på hur man optimerar buffertfondernas bidrag till pensionssystemet.

– Det vore tråkigt om den exempelvis kom att handla om maktkoncentration på grund av rädsla för en stor och stark statlig ägare, säger han.

En förändring av AP-fonderna är alltså meningslös om det inte leder till att pensionspengarna växer snabbare. Langensjö beräknar att resultatet av de förändringar han föreslår kan handla om 1 procent i ökad avkastning per år. Med nuvarande nivå på tillgångarna i AP-fonderna betyder det cirka 9 miljarder kronor.

– Resultatet i en kapitalförvaltning är ingen slump. Det är en effekt av styrningen, miljön man verkar i och kompetensen hos människorna.

Hur kommer du fram till en förbättringspotential på just 1 procent?

– Det är ju alltid lätt att i efterhand fylla i en lottokupong men det känns inte orimligt att de brister som finns har kostat 1 procent.

Langensjö blir inte mer specifik än så när det gäller antaganden om avkastning men han pekar bland annat på att det finns vinster att göra om förvaltningen av pensionspengarna kopplas till det finansiella läget för pensionssystemet. I lägen där pengarna i buffertfonderna måste användas för att täcka underskott (som varit fallet de senaste åren) är det rimligt med en lägre risk i portföljen.

– Men under perioder när det är någorlunda i balans i pensionssystemet ska risktagandet öka, säger Langensjö.