Ändå borde hon veta. I 35 år har hon jobbat med reglering, tillsyn och krishantering i finansbranschen. Att Kerstin af Jochnick trots det hamnar så snett i sin bedömning säger sannolikt mer om krisens komplexitet än Jochnicks analysförmåga.

Som ny vice Riksbankschef ska hon som en av sex direktionsledamöter lotsa Sverige och den svenska penningpolitiken genom en av de värsta ekonomiska kriserna det moderna Europa har stått inför.

Och hennes erfarenhet kan ingen klaga på. Meritlistan är lång, Riksbanken redan på 1970-talet, därefter Finansinspektionen (eller Bankinspektionen, som det då hette), sedan Committe of Banking Supervisors och så nu senast vd för Bankförening.

Men de olika uppdragsgivarna med olika agendor kan också skapa problem. Det blir en aning märkligt när Kerstin af Jochnick byter ståndpunkt 180 grader i takt med att hon byter uppdragsgivare.

När hon var vd för Bankföreningen var hon bestämt emot Riksbankens förslag om att Sverige skulle ha tuffare krav när det gäller kapitaltäckningsregler än övriga EU. ”Det sänder fel signaler till omvärlden”, sa hon i ett uttalande så sent som i januari i år.

När hon nu satt på sig Riksbankshatten låter det annorlunda: ”Särdragen på den svenska bankmarknaden talar för att väl tilltagna säkerhetsmarginaler är befogade” sa hon i maj som ny vice riksbankschef.

Riskbanken har den senaste tiden uppmärksammats för att de sex ledamöterna i direktion ganska oblygt har kritiserat varandra och de olika ståndpunkterna.

Lars E O Svensson och Karolina Ekholm har exempelvis under en längre tid velat ha en lägre styrränta än övriga ledamöter med riksbankschefen Stefan Ingves i spetsen.

Kerstin af Jochnick har själv sagt i en intervju att hon är lite överraskad över att det är så mycket diskussioner inom direktionen om väldigt många saker, både metodfrågor och annat. Återstår att se om af Jochnick kan gjuta olja på vågorna – om det nu ens är önskvärt.