– Kunskapen om rekonstruktion i styrelser skulle kunna vara oerhört mycket högre, säger han till E24.

Liksom sina kolleger i branschen har han nu fått betydligt mer att göra. I Stockholms tingsrätt ökade ansökningarna om företagsrekonstruktion med 30 procent, från 29 ansökningar 2007 till 41ansökningar för 2008. Efter årsskiftet har ansökningarna börjat droppa in i högre takt.

- Förändringen har blivit väldigt tydlig. Styrelserna i de bolagen har insett att de måste ha en plan B. Fler börjar förhoppningsvis förbereda sig och ta fram en handlingsplan. Det gäller i synnerhet bolag med många anställda. Den nedåtgående kurvan blir snabbt brant, säger Guy Lofalk.

Styrelser i börsnoterade bolag eller för den delen bolag med tusentals anställda ska inte slå sig för bröstet, om de nu trodde det.

– Jag vill ju tro att styrelser i stora bolag är mer kompetenta, har råd att ta in expertis etcetera, men tyvärr tror jag inte att det är så alla gånger. Jag tror de ofta hamnar i en allvarlig situation innan de agerar, säger han.

Guy Lofalk liknar lågkonjunkturen vid en bilolycka där företaget har kört i diket, har börjat få svårt att betala och är skadat men inte insolvent. Den som låter bolaget vänta i två timmar på ambulansen så att företaget kan få hjälp på akuten har en dålig prognos. Den som ringer ambulansen direkt har betydligt ljusare överlevnadschanser.

- I kritiska situationer är tiden så värdefull. Ofta har man utrett alla möjligheter och sålt allt man har. Sedan börjar man tänka på företagsrekonstruktion som en möjlighet. Men då kan det vara för sent. Där har vi en stor pedagogisk uppgift: Att informera om att man ska ta hand om sin kritiska situation på ett professionellt sätt och tidigt. Det ska framför allt styrelsen tänka på, för den har det yttersta ansvaret för bolagets ekonomiska situation, säger Guy Lofalk.

En avgörande skillnad mellan en konkurs och en företagsrekonstruktion är att bolaget behåller rådigheten över sitt eget hus. Bolaget är debtor in possession som man säger när man talar om det amerikanska, numera välkända Chapter 11, som har likheter med det svenska systemet. Man bibehåller alltså kontrollen över händelseutvecklingen.

Syftet är att företaget som verksamhet och som juridisk person ska överleva. Rekonstruktören har rollen som projektledare, medan konkursförvaltaren tvingar bolaget till en rad åtgärder.

- Folk har ofta dimmiga begrepp om vad en företagsrekonstruktion är. Dessutom är man rädd för omvärldens reaktioner: ”Har vi kastat in handduken nu? Är vi losers?” Men egentligen är det precis tvärtom, det är att behålla initiativet och att behålla kontrollen, det är så man hanterar en besvärlig situation, intygar Guy Lofalk.

Ungefär tre månader är en lagom tid att komma in i företaget och föreslå en handlingsplan för att få bolaget på fötter och att sedan ge in en ansökan till tingsrätten, den tidpunkt då samtliga parter informeras om att en rekonstruktion har inletts.

– Tyvärr är det sällan jag får uppdrag i god tid innan, utan för det mesta får bolaget fatta en massa beslut ”i farten”, till exempel om hur finansieringen ska lösas. Det längsta jag har jobbat innan en ansökan är tre-fyra veckor, det är alldeles för lite tid för ett företag med tusen anställda.

– I den bästa av världar ska man bara syssla med verkställighet av redan fattade beslut under rekonstruktionstiden. Då blir den plågsamma tiden mycket kortare.

Likviditeten, alltså den kortsiktiga betalningsförmågan, är avgörande för om rekonstruktionen ska lyckas. Guy Lofalk tycker också att en god informationsstrategi är a och o.

Vad menar du med informationsstrategi?

– Det man vill göra är att tala om vad som har hänt och vad som ska göras åt det. Får du sympati och förståelse för vad som har hänt – konjunkturen har vänt och du sålde inte en pryl - är det lättare. Har du däremot byggt ett hus till dig själv på Kanarieöarna för bolagets pengar blir det svårare att få förståelse. Man måste på ett enkelt och klart sätt göra klart för vad som har hänt. Det gäller banken, leverantörerna, de anställda, fackföreningen. Det som avgör är om det finns en vilja från dem att företaget ska klara sig.

Vad kan ett typiskt råd från dig vara?

– Att man behöver ett tillskott på kapital, eller att man behöver en ny industriell ägare. Jag anlitar informationsspecialister för att informera alla berörda så mycket som möjligt. Jag har mycket en projektledares roll.

Guy Lofalk pekar ut transport- och detaljhandeln som näst på tur att genomgå rekonstruktionens nödvändiga reningsbad. Transportsektorn kör ut färre produkter till butikerna eftersom konsumtionen minskar. Näringslivet väljer telefonkonferenser för tjänstemännen snarare än hotell- och konferensvistelser.

För detaljhandeln blir läget allt kärvare för framför allt elektronikkedjorna. Den så viktiga försäljningen i december gick ned med 8 procent i jämförelse med föregående år samma period enligt Handels Utredningsinstitut, HUI.

- Vi ser inte det nu, men vi kommer att se det framöver. Det viktiga nu är att skära ned kostnader snabbt och anpassa sig till efterfrågan. Ofta gör de för lite eller för sent, säger Guy Lofalk.