Efter tre år sålde Bure i början av maj den runt 20-procentiga ägarandelen i Carnegie, med Max Matthiessen, för 629 miljoner kronor. Reavinsten blev 3,50 kronor per aktie, och aktiekursen gjorde ett motsvarande skutt uppåt.
Därefter hade Bure endast fyra portföljinvesteringar av vikt: börsnoterade teknikföretaget Micronic Mydata, kontraktstillverkaren Partnertech, medicintekniska Vitrolife och onoterade Mercuri International, som utbildar säljare – sammantaget värda drygt 14 kronor per Bureaktie. Lägg därtill en miljardkassa på 13 kronor per aktie och övriga tillgångar värda drygt 2 kronor per aktie.
Den sjuhövdade förvaltningsorganisationen, som kostar runt 35 miljoner kronor per år, är dimensionerad för att klara ett tiotal portföljbolag. Bure söker sådana som antingen behöver kapital för att växa eller är undervärderade och i behov av strategisk förändring. Målet är 12 procents årlig förräntning på investeringarna, vilket ger ägarna en konkurrenskraftig avkastning och förutsätter att portföljbolagen utvecklas framgångsrikt.
Strax efter Carnegieaffären annonserades en 30-procentig ägarandel i godstågoperatören Rushrail, med kapitalbehov. Aktierna kostade bara 20 miljoner kronor, men därtill köper Bure nya lok för 225 miljoner kronor som hyrs ut till Rushrail, som bärgat ett stort kontrakt inför nästa år med skogsbolagen Stora Enso och Korsnäs. Givet att loken till stor del lånefinansieras handlar tågprojektet om 1 krona per Bureaktie.
Investeringen kan komma att klara avkastningsmålet, och detsamma gäller satsningen om dryga 20 miljoner kronor på Medcap, ett på First North listat investmentbolag inom det medicinska området, där Bure nyligen flaggade upp för en andel på 11 procent.
Dessutom har Bure under sommaren köpt en post på 3,5 procent i guldproducenten Nordic Mines för under 20 miljoner kronor. Men det blir sammantaget ändå inga stora belopp. För Bure återstår att hitta förräntning på den överdimensionerade kassakistan. Men det blir ändå inga stora belopp. För Bure återstår att hitta förräntning på den överdimensionerade kassakistan.
Detta bör falla ut väl, eftersom det finns kompetens och erfarenhet i Bure, och privat kapital från familjerna Tigerschiöld och Björkman, som tillsammans äger 25 procent, skyddar mot äventyrlighet bortom kontroll.
Inlösen, återköp av egna aktier och en större engångsutdelning är alternativ till nya storinvesteringar. Dock är frågan om det är så klokt att krympa kapitalkostymen, eftersom det finns skalfördelar i förvaltningen. Denna problematik kan lösas även genom samgående eller samarbete med ett annat investeringsbolag.
Bure framhåller återköp av egna aktier, som ger valfrihet, framför kontantutdelning. I maj makulerades 4 miljoner aktier, 5 procent av stocken. Sedan dess har återköpen fortsatt i maklig takt. Stor kassa gör aktien närmast tråkig, men det finns tider då en sådan egenskap står högt i kurs. Att Bure står inför större förändringar är uppenbart och välkommet.
