Många börsnoterade företag har länge styrts efter devisen att det enda som räknas är kortsiktiga vinster till aktieägarna. Det har i sin tur gett snabba pengar till företagsledningarna i form av bonusar och olika options- och aktieprogram. Men det kortsiktiga synsättet blir allt mer ifrågasatt.

På samma sätt kommer det att bli allt svårare att bara se aktieägarna när man väljer riktning för ett företag. Framför allt har de aktieägare som varit mest synliga och högljudda sällan varit kvar någon längre tid i bolagen. Effekten av att andra intressenter nonchalerats har därmed inte drabbat dem, utan de andra ägarna som suttit kvar med sina aktier. Bolag som fullständigt hamnar i otakt med kunder och samhället i övrigt får förr eller senare problem, såvida de inte har antingen en fullständigt unik produkt eller monopol. Och bolagen som en längre tid har en så unik produkt eller tjänst är synnerligen lätträknade.

Tanken att tillfredsställa ägare, kunder och samhället i stort borde inte minst ha tagit fäste hos svenska staten. Framför allt borde det gälla samhällsviktiga funktioner som telekommunikation, el, banker och persontransport. De här verksamheterna tillhör de grundläggande för att samhället ska fungera. Därmed är det grundläggande att det finns ett förtroende för de stora bolagen i de här branscherna. Men Telia Sonera, Nordea, Vattenfall och SJ har samtliga återkommande bekymmer på det området.

Allra värst ute just nu är Telia Sonera med sina uzbekiska äventyr. Bolaget har betalat miljardbelopp till ett brevlådeföretag i Gibraltar som har kopplingar till diktatorn i Uzbekistan, Islam Karimov. Telia Sonera har i flera år viftat bort kritiska frågor kring affären, men har nu nått vägs ände. Bolaget kämpar förtvivlat för att återfå förtroende efter sitt kommunikationsmässiga haveri i tv-programmet ”Uppdrag Granskning”, samtidigt som det fortsätter dyka upp nya komprometterande uppgifter.

Nu har dessutom Nordea dragits in i den uzbekiska härvan. Det mutmisstänkta företaget Takilant öppnade i fjol plötsligt ett konto i Nordea och slussade över 200 miljoner kronor från Schweiz. När SvD Näringsliv i förra veckan ställde en rad frågor kring bankens kontroll i samband med det så ekade svaren från Nordea tomma.

LÄS MER OM AFFÄREN:
Diktatorn, dottern och Teliamiljarderna
Vilken riskanalys gjorde regeringen?
Så bristfällig var Nordeas undersökning av Takilant

I en färsk undersökning från Svenskt Kvalitetsindex, SKI, om kundnöjdhet så tappar Nordea rejält i betyg. Banken klassas som betydligt mindre pålitlig och ansvarsfull, och får svaga betyg på flera delområden. Bankens förmåga att hantera den så kallade lägenhetsaffären påminner också om Telia Soneras Uzbekistanhärva, där förtroendet fick en rejäl knäck.

Och Nordea är långt ifrån ensamt bland statens bolag om att få bottenbetyg i SKI:s undersökningar. SJ har fått sänkt betyg flera år i rad och låg senast på den lägsta nivån under hela 2000-talet, främst på grund av alla förseningar. Till och med det ständigt utskällda Ryanair fick högre betyg.

På energiområdet har SKI mätt kundnöjdheten i hela sex olika kategorier; elhandel privat och företag, elnät privat och företag samt fjärrvärme privat och företag. Men trots den stora mängden chanser att vara bra i åtminstone någon kategori hamnar Vattenfall konsekvent i bottenträsket. Det är bara de två elkollegerna, tyska Eon och finländska Fortum, som får lika dåliga betyg av sina kunder.

I Nordea och Telia Sonera har staten andra ägare att ta hänsyn till, efter den senaste aktieförsäljningen i Nordea är dessutom den finländske finansmannen Björn Wahlroos genom Sampo störste ägare. Men i både Vattenfall och SJ är det helt omöjligt att skylla ifrån sig när förtroende och kundnöjdhet ligger i botten.

• LÄS OCKSÅ: Wahlroos köper om staten säljer

Precis som AP-fonderna utreds statens ägande just nu. Men det verkar vara mycket fokus på yta och struktur, och betydligt mindre på innehåll. Pensionssparare, bankkunder, elköpare, telekunder och tågresenärer är nog mindre intresserade av att organisationerna flyttas mellan olika boxar på ett papper än att deras verksamhet verkligen fungerar. Å andra sidan är det ju inget som löses med en byråkratisk utredning och några pennstreck, utan det kräver betydligt mer.