ANALYS | Bernanke öppet orolig

Det är oron för att den svaga dollarn ytterligare ska trissa upp inflationen som bland annat fått Bernanke att bryta en gammal ”helig regel” genom att offentligt kommentera växelkursen.

”Vi är mycket uppmärksamma på konsekvenserna av förändringen av dollarns värde när det gäller inflation och inflationsförväntningar”, förklarade Fedchefen nyligen vid en penningpolitisk konferens i Spanien och betonade att dollarraset bidragit till en ”ovälkommen ökning av importpriser och konsumentprisinflation”.

Uttalandet fick många analytiker att hoppa till. Inte för själva sakinnehållet utan för att han över huvud taget pratade om dollarn. Standardsvaret från Fed brukar vara: Växelkursfrågor är finansdepartementets bord.

–Jag kan inte påminna mig att jag tidigare har hört ett lika starkt försvar för dollarn från en Fedchef, kommenterade Sophia Drossos, valutastrateg vid Morgan Stanley för Bloomberg.

Frågan stod också högt på dagordningen när G8:s finansministrar möttes i japanska Osaka i helgen.

Dollarn har dalat brant sedan hösten 2005. Gentemot den svenska kronan har kursen gått från 8:20 till runt 6 kronor.

Från amerikansk synpunkt har det i och för sig haft sina fördelar.

USA behöver ”en lagom svag valuta” för att få rätsida på en av de långsiktigt ohållbara obalanserna i landets ekonomi: De skyhöga underskotten i utrikeshandel och bytesbalans.

Dollarfallet har också börjat få avläsbara positiva följder i den ekonomiska statistiken. Exportföretagens konkurrenskraft har stärkts och exporten har skjutit fart. Underskottet i bytesbalansen väntas minska från 739 miljarder dollar ifjol till 648 nästa år (vilket motsvarar 5,3 respektive 4,4 procent av BNP), enligt OECD:s junirapport.

Men dollarfallet är samtidigt ett dubbeleggat svärd. Framför allt i tider som dessa då konjunkturen får allt mer drag av stagflation – i USA såväl som här i Europa.

De ständigt stigande oljepriserna har inte bara resulterat i en ”pumpchock” för de amerikanska hushållen när bensinpriset passerat 4 dollar per gallon (6:60 kronor/liter) ­inför bilåkandets högsäsong, sommarsemestrarna. Det är visserligen lågt med europeiska högskattemått mätt men det innebär en ökning med nästan 50 procent jämfört med fjol­årets snittpris på bensin.

Men kombinationen av galopperande oljepriser och fallande dollar har också blivit en allt värre huvudvärk för centralbanken. De har starkt bidragit till att snabbt och drastiskt driva upp importpriserna. Statistik från arbetsmarknadsdepartementet förra veckan visade att importpris­index steg med 2,3 procent mellan april och maj. Det motsvarade en uppgång i årstakt på hela 17,8 procent.

Det har fått allt tydligare – och bredare – spridningseffekter i hela den amerikanska ekonomin. Konsumentprisindex steg i en års­takt på 4,2 procent rapporterade arbetsmarknadsdepartementet i fredags – skyhögt över Federal Reserves ”komfortzon” för inflationen på 1–2 procent.

Allt detta har gjort att Fed nu är på väg att lägga om kursen. Mycket pekar på att centralbanken höjer styrräntan vid sitt möte den 24–25 juni och kanske även 5 augusti. Det skulle minska styrräntemarginalen till euroområdet och därigenom stötta dollarn – förutsatt att ECB låter räntan ligga still.

Finansminister Henry Paulson har dessutom, än en gång, antytt att USA kan komma att stödköpa dollar.

Och SEB förklarar i en färsk analys att sannolikheten för koordinerade interventioner på valutamarknaden ökat den senaste tiden. ”För första gången på många år finns det ingen uppenbar oenighet mellan de ledande länderna om behovet av en starkare dollar”, summerar SEB.

Den här ”dollaroffensiven” har givit vissa resultat den allra senaste veckan. Kursen har gått upp med omkring 3 procent mot euron (och med runt 20 öre mot kronan).

Men om det är en bestående trend är dock fortfarande en öppen fråga. För samtidigt har även ECB flaggat för en ränteåtstramning. Det kan lägga krokben för en dollaruppgång.

Handelsbankens ekonomer är uppenbarligen skeptiska. De skrev i förra veckans förra veckans konjunkturprognos:

”Den länge väntade dollaråterhämtningen kommer att dröja några kvartal till, även om relativa tillväxtutsikter borde gynna dollarn något. Närmast framöver kommer penningpolitiken att peka i en riktning mot ytterligare försvagning av dollarn”.