SSABs finansiella bekymmer beror på det gigantiska förvärvet av amerikansk/kanadensiska Ipsco som gjordes under det darrande högkonjunkturåret 2007.

Arkitekterna bakom köpet var den industriella nestorn i Industrivärden, Sverker Martin-Löf och bolagets dåvarande VD Olof Faxander. Olof Faxander är en av kronprinsarna i den tjänstemannastyrda Industrivärdensfären. (Faxander fokuserar numera sin otålighet på verkstadsföretaget Sandvik ett par pinnhål upp på Industrivärdens sfärkarriärsstege. )

SSAB har inte hört till de viktigaste bolagen inom Industrivärden. Bolaget har historiskt uppvisat en för branschen hyfsad lönsamhet, med en välinvesterad produktionsstruktur och en stark position på den nordiska stålmarknaden. Några framväxande spjutspetsar av mera högförädlade nischprodukter, höghållfast tunnplåt och kylda stål, har skapat möjligheter på en mera global marknad.

I mitten på 2000-talet hände något. Den globala tillväxten, drivet av Kinas snabba utveckling, skapade en stålboom som branschen inte sett sedan 50- och 60-talets guldår. Lönsamheten exploderade. SSAB kunde under åren 2004-2006 lyfta sin avkastning på sysselsatt kapital från 10 procent till runt 35 procent. ”Superkonjunkturen” var här.

Med lönsamhetslyften sköljde en konsolideringsvåg genom stålbranschen. SSAB, som aldrig gjort ett större förvärv, kände sig uppenbart moget att vara med i denna process. Under ledning av Olof Faxander, som tillträtt 2006, klippte bolaget våren 2007 till med det största förvärv som ett svenskt bolag då någon sin gjort. De köpte Ipsco, som med hjälp av Goldman Sachs kunde pressa ut en prislapp på 7,7 miljarder dollar. Det var nästan dubbla SSABs dåvarande börsvärde. Förvärvet finansierades med lån och en nyemission på 10 miljarder kronor.

Skuldbördan kunde krympas när SSAB i början av 2008 sålde mer än halva Ipscos verksamhet för 4 miljarder dollar till ryska Evraz i början av 2008. Försäljningen gav ingen redovisningsmässig vinst eller förlust. Det är inte lätt att följa SSABs redovisning av hur värderingen av de sålda tillgångarna relaterade till vad man själv betalat. För en utomstående är det svårt att tro att SSAB lyckades få ut lika mycket som de betalade. Världens börser hade fallit kraftigt och SSABs börskurs hade nästan halverats.

Kvar i SSAB blev två moderna stålverk i USA och en stor goodwillpost på 21 miljarder kronor. Det som talar för att Evraz fick mindre luft för pengarna är att goodwillposten endast sjönk med 20 procent efter försäljningen.

De kvarvarande delarna är visserligen lönsamma, om man väljer att relaterade resultatet till det ursprungliga investerade kapitalet, exklusive förvärvsmässiga övervärden, som SSAB av någon anledning väljer att göra. Resultatet för årets tredje kvartal var också överraskande starkt, med en rörelsemarginal på 14 procent. Börsnoterade amerikanska stålbolag som US Steel och Nucor nådde runt 5 procent för samma kvartal och SSABs övriga verksamhet kom upp till en halv procent.

Avkastningen på sysselsatt kapital uppges till 24 procent för den senaste tovmånadersperioden. Bilden blir en annan om man tittar i fotnötterna där avkastningen relateras till vad SSAB investerat. Då faller avkastningen till 4 procent, inte så lysande. För att nå SSAB koncernmässiga mål på 15 procent skulle således Ipsco stålverken behöva avkasta över 80 procent. Det är nivåer som gör verkstadsindustriella världsstjärnor, som Atlas Copco, gröna av avund.

För en utomstående ser det omöjligt ut för SSAB att nå en marknadsmässig förräntning på denna investering och goodwillen skulle behöva skrivas ner ordentligt. Balansräkningen skulle svaja än mer.

Men viktigare för att bedöma den finansiella uthålligheten är det att titta på kassaflödena. Från att ha haft en nettokassa före köpet av Ipsco så har SSAB nu en nettoskuld på 20 miljarder kronor. SSAB gör i den senaste delårsrapporten ett nummer av att ”drygt 60 procent av köpeskillingen från Ipsco förvärvet har täckts av genererade kassaflöden”, men närmare 90 procent av detta ”kassaflöde” generades då man sålde rörverksamheten.

Det operativa kassaflödet, före räntebetalningar, för de senaste 12 månadersperioden uppgår till en miljard kronor. SSAB har visserligen betalat en mycket låg ränta på sina lån, drygt 2 procent. Bolag med jämförbar kreditvärdighet, BB+, lånar till runt 5-6 procent på marknaden. Sådana nivåer har SSABs kassaflöde svårt att täcka.

Med tanke på att utsikterna ser skakiga ut i Europa och USA så balanserar SSAB nära randen. Enligt SSABs VD Martin Lindqvist så finns inte en nyemission på kartan. Frågan är bara om den kartan stämmer med utvecklingen för den verkliga terrängen.